Det var en gång en liten flicka. Flickan hade fyra ben och en svans och var mycket vacker. Men tvåfotingarna tog inte tillräckligt väl hand om henne och de många andra fyrfotade pojkarna och flickorna som bodde där. Så en dag kom en annan tvåfoting och fångade flickan och satte henne i en bur. Flickan var mycket rädd, ty hon viste inte vad som skulle hända med henne. När buren öppnades igen var flickan i ett annat hus, där hon sedan blev väl omhändertagen. Men allt var ändå inte bra, för flickan var rädd för de tvåbenta varelserna, och de andra fyrfotingarna i huset var stygga med henne, och hon var olycklig. I hopp om att hon skulle få det bättre fick flickan flytta igen, men se även på nästa ställe blev flickan utstött. Gång på gång fick hon flytta, men ingenstans fick hon vara kvar.
Den lilla flickans högsta önskan var att få komma någonstans där hon skulle få stanna för alltid och bli älskad för den hon var.
Med tiden blev flickan mindre rädd för tvåfotingar, för trots alla flyttar så märkte hon att de stora varelserna var snälla och kom med mat. Och det var vid matplatsen som hon först märkte att det var trevligt att bli klappad av en tvåfoting. Efter den upptäckten kunde den lilla flickan inte få nog av uppmärksamhet. Hon fick också en fyrbent vän som var snäll och ville leka med henne. Men hon ville ändå ha ett riktigt hem och en tvåfoting som vore hennes egen.
Sagan om Dorothea är inte slut. Vill du skriva färdigt den? ”Sedan blev flickan adopterad av en bra familj och levde lycklig i alla sina dagar.” är den fortsättning jag hoppas på.Dorothea (Dotty) är en glad katt, som älskar livets goda. Busig och nyfiken. Matglad och kelen (fast man måste fortfarande gosa försiktigt för att inte skrämma henne).
Dotty knorrar till och kommer rusande så fort jag vaknar på morgonen. Då ska det klappas och bjudas på burkmat. Hon möter mig i dörren när jag kommer hem. ”Hjälper till” med det mesta. När jag städar går hon runt och kollar att jag gör det rätt. Ommöbleringar är skojiga. Gäster är fortfarande lite läskiga, men de är spännande också, och hon springer fram och tillbaka förbi dem för att testa om de är farliga.
Hon bara älskar att sträcka ut sig på golvet och visa hur fin mage hon har. Hon välter omkull i tid och otid, rullar sig och förväntar sig att få höra att hon är en ”sååå fiiin flicka”. När hon vill gosa börjar hon stryka sig mot möbler och knorrar; då ska man klappa och ge beröm.Dotty har lätt för att få problem i sin kontakt med andra katter och blir oftast antingen mobbare eller mobboffer. När hon mobbar är det troligen för att hon har tråkigt och vill leka; då bryr hon sig inte om ifall de andra katterna är rädda och försöker gömma sig, utan hoppar på dem ändå.
Hon tycker fisk och räkor är äckligt. Men blötfoder är populärt och kan med fördel användas som extra snask och uppmuntran. Kattgräs och ampelliljor går också åt på löpande band.Dotty är hanterbar och man kan lyfta henne, även om hon sprattlar lite.
/Jenny, 10-04-08, jourmatte