Hälsningar skickas till jaana@orebrokatthem.com



Se katternas hälsningar från 2013, 2012, 2011, 2010, 2009, 2008, 2007, 2006.



Hejsan!!

Tänkte skicka en liten hälsning från Horatius, som nu kallas för Tuss.

Vi är jätteglada över våran underbara lilla kattkille som kom till oss i våras.
Han har ett underbart liv här i vårat hus och trädgård, där han får komma och gå som han vill.

Tuss älskar att leka med våra barn och även med våran hund.
Han är en supergosig, matglad råttjägare som gärna vill sova på skötbordet i badrummet när tillfälle ges.

Vi älskar våran underbara lilla kille och vill tacka för att vi fick adoptera honom:)


Hälsningar från fam. Skarp, 31 december 2009


Poppea och Pompeius har det jättebra. De leker mycket. Pompeius är lite tjock men han bantar nu. Vi har köpt Wii (videospel med träningsutrustning) och de har fått vart sitt Mii så de kan följa med virtuellt på cykelturer. Vi kan väga dem på Wii. Poppea väger 2 kg. men Pompeius väger 4 kg! Pompeius vill kela ofta men han kan också vara busig och välta saker. Poppea vill mest busa, men hon kan ligga i knäet någon gång om man inte rör henne. De vill alltid vara med. Båda kommer fram på morgonen och vill bli klappade och kommer till dörren när vi kommer tillbaka på kvällen.


God Jul & Gott Nytt År till Er Alla

Önskar

Edward, Elinor, Silvia, Lars,
Pompeius och Poppea, 26 december 2009


Här kommer en god jul hälsning från Gintzy. Hon mår brå, äter med god aptit och vill leka jämt.
Hoppas att alla katter får en fin jul och lycka till med ert fina arbete med kissarna,

Med vänlig hälsning

Bo och Görel Wallin, 24 december 2009


Hallå i julstöket!

Då var det dags för en hälsning från Motala igen! Lagom till jul så försöker Sofia ta lite juliga bilder på Mezzopotamius och Miss Freja. Det går rätt så bra tycker vi. Freja sitter ofta på köksbordet och kollar läget bland julblommor och ljusstakar. Mezzo däremot hoppar inte så högt upp, han håller sig helst på golvet eller soffan, men en bild på honom på den julröda mattan fick vi i alla fall.

Här busas det friskt, ska jag säga. Båda katterna älskar snören med papperstussar i och det går så det ryker runt hörnen i lägenheten när vi leker. Freja kan hålla på hur länge som helst, hon ger sig aldrig. Mezzo däremot blir trött efter ett tag och lägger sig på golvet och tittar på istället.

Man märker att det går framåt med båda katterna och att dom börjar få lite rutiner på morgonen, på eftermiddagen när man kommer hem och på kvällen när det är sovdags. På morgonen sitter Freja utanför toadörren och väntar tills man är klar och sen bär det iväg ut i köket till matskålarna. Där ute sitter redan Mezzo och väntar på mat så klart. När dom ska äta får man gärna klappa lite innan, speciellt Freja, hon vill gärna kela lite innan hon äter. Mezzo är först till matskålen och sitter kvar längst och äter. Freja däremot går och småäter lite. Går på lådan emellan och sen tillbaka till skålen, sitter en stund i fönstret och kikar ut och sen tillbaka och äter lite till. På kvällen när man går runt och släcker och grejar så brukar Freja lägga sig på en pälspuff som vi har i hallen, den är hennes favorit. Mezzo brukar ligga på hyllan under soffbordet då. Där har han en fleecefilt och ligger och tittar ut i hallen så han ser vad som händer där.

Kattgräs har vi skaffat. Det höll på att bli tomt på krukväxter i fönstren för Freja har varit på varenda en. En liten sport hon har haft. Men nu är det lugnare sen kattgräset kom fram.

Freja är väldigt nyfiken av sig och ska in och snoka runt så fort man öppnar en skåpsdörr. Hon har varit inne i skafferiet och kollat läget och likaså i garderoben i hallen med alla hyllor och lådor. Där har hon lagt sig och vilat på hyllan med dukar och gardiner. Det var närapå att hon blev instängd en gång, när vi inte såg att hon hoppat in där.

Mezzo är avundsjukan själv! Han kommer direkt om man klappar Freja eller bara står och pratar med henne! Han behöver inte vara i samma rum ens en gång, han hör nog på rösten när man pratar eller gosar med Freja, och det går ju inte an. Han måste ju få vara med också. Så då kommer han och stryker runt benen och vips så har man katter överallt att gosa med. Det är inte ofta som Mezzo säger ifrån och inte vill bli klappad. Nån gång har han kommit med tassen och då är det lite försiktigt. Freja däremot ser man på direkt när hon inte vill gosa utan vara ifred. Hon är väldigt uttrycksfull, så man märker väldigt väl när man inte får klappa henne. Då är det ju bara att lämna henne ifred. Men rätt som det är så kommer hon och då får man klappa och kela igen.

Ja, som ni märker så har dom det nog ganska bra här hos oss!

Vi önskar alla på katthemmet en God Jul och Ett Gott Nytt År!!


Hälsningar från Mezzo, Freja, Annelie och Sofia, 20 december 2009


Tayo som vi adopterade 1:a advent 2009 vill skicka en Julhälsning. Han hoppas att alla andra hemlösa kissar får ett lika bra hem som han har fått.
Han mår jätte bra och har redan lagt på sig lite trots att han är ett energiknippeJ Matte och husse älskar honom.
Tayo har jättemånga leksaker och tycker mycket om husses promenader på kvällarna. Här är det Toppen!

God Jul & Gott Nytt År till Er Alla


Önskar

Karin, Jonas & Tayo, 20 december 2009


Här kommer en hälsning från Sizzla (hette förut Fredrika) som efter en del morrande och fräsande från de 2 "gamlingarna" nu är en del i gänget, har blivit varm i "kläderna" och bidrar energiskt med att hänga i gardiner, krafsa jord ur blomkrukor och i största allmänhet bidrar, ur kattperspektiv, på ett konstruktivt sätt till allmän förstörelse av möbler och inredning! Däremellan spinner hon och sover som en stock! Hon är så fin, snäll och söt så det är inte klokt! Vi är jätteglada över att ha henne här!

Måns & Lisbeth, 13 december 2009


Hej, här kommer 1:a advent hälsningar från Glimma och hundarna.
Glimma verkar trivas jättebra, hon tar för sig mer för varje dag, ibland ligger hon i hundkorgen, ibland i våran säng tillsammans med hundarna och oss. Hon kommer när vi ropar på henne. Snarkar mycket högt och är inte något rädd för vassa ljud eller buller hon ligger lungt kvar och väntar. Spinner gör hon nästan jämnt det räcker ofta att vi talar med henne, smeker man henne lägger hon i en högre växel och spinner så det dånar.
Vi tycker mycket om henne och namnet är Glimma.

Med vänliga hälsningar
Yvonne o Roine, 25 november 2009


Hej.
Ville bara hälsa att allt går bra med vår lilla Bebop. Han heter numera Snurre. Han är en riktig goding som vill kela nästan jämt men han kan också vara en liten buse ;-) Relationen till vår andra katt jobbar han fortfrande på men det går bättre och bättre för dem för vaje dag som går!

/Madeleine Pålsson, 23 november 2009


Hej

Här är en berättelse om hur katten Fred från Örebro Katthem hamnade hos oss i Täby utanför Stockholm.
För någon helg sedan deltog jag i Angela Orsuccis helgkurs för djurkommunikation på Brittebo Herrgård.
Under kurshelgen satt alla kursdeltagarna i en ring med Angela och vi tränade på att kommunicera med katter.
Kerstin från Örebro har tagit med sig två katter som vi inte visste något om innan.Hon ställde sin kattväska mitt i ringen och öppnade dragskeden.

Ut kommer en orangevit varelse som direkt orädd gick ett ärevarv i ringen.Jag som redan har tagit hand om två honor från omplaceringshem i Stockholm har en längre tid kännt att en hane vore toppen i flocken.Det framkom under stunden vi sitter där att katten Fred som Kerstin kallar Tottis ej fungerar bra med den andra hannen och att hon bara erbjudit Tottis ett jourhem ,men ej tänkte behålla katten..Jag kunde inte längre hålla mig utan frågade om kanske Tottis kunde passa hos oss.Det blev bifall hos både Angela och Kerstin till min stora glädje.
Efter några dagar kom Tottis till oss och både kattdamerna Molly Maat och Nelly Sekhmet verkade bli lika förtjusta i Tottis som min man och jag själv. Som väl alla vet var det i gamla Egypten som vildkatterna drogs till människor.Det fanns gnagare som förstörde säden i kornbodarna och man märkte att katterna gjorde en enorm nytta. För att minnas att katterna faktiskt kom som stora nyttobringare till människan har våra andra katter har fått egyptiska efternamn. Så nu när Tottis blir hos oss så får han samtidigt det nya namnet Fred Toth. Han har varit innekatt men kommer nu successivt att börja få upptäcka trädgården genom kattluckan och allt spännande som finns utanför vår villa här i Täby.

Vi hoppas innerligt att många fler än vi vill ta emot katter från katthem så att nya platser blir lediga för andra nödställda varelser. Den glädje de sprider i vår vardag går ej att beskriva i ord. Tack!

Bild tagen 18/11 på katten Fred som fått ett nytt permanent hem hos oss!

Vänlig hälsning Rita Borenstein, 20 november 2009

Hej!

Tänkte så här på kvällskvisten skriva en liten hälsning från Sir Guy och Skrotan, tidigare kända som Charles-Ingvar och Mika på katthemmet. Är ett bra tag sedan de båda blev adopterade av mig resp. min pojkvän.



De var ju jourkatter hos mig båda två till jag adopterade Sir Guy "Kisen" och min pojkvän adopterade Skrotan och flyttade till STHLM. Eller snarare var det väl så att katterna adopterade oss :). Katter väljer som bekant sina ägare ;)

De mår båda bra och trivs i varandras sällskap. Ännu bättre blir det nu när jag flyttar ihop med min pojkvän så att även Kisen och Skrotan blir sambos, igen. Efter att min pojkvän adopterade Skrotan har de bara sätts på helgerna då och då. Men de har då aldrig glömt varandra. De utgör ett riktigt fint kattpar :)

Skrotan har växt till sig och blivit jättefin sedan hon flyttade in hos min pojkvän för flera år sedan, hon var ju pytteliten när hon kom dit pga. en tidigare otäck skada. Och hon har hittat sin personlighet, hon är ingen kattdam man sätter sig på! (Förutom Sir Guy, som läxar upp om kaxar för mycket :P).
Och hon är riktigt hussekär, husse är bäst i världen enligt henne ;) Alltid ligga i hussesknä och mysa och spinna sitt svaga traktorspinn. Matte duger riktigt bra hon med, men husse är bäst.

Min fina kattgubbe mår också bra, hade en period där han fick kala fläckar på benen. Vet inte varför, och det gör inte vet. heller. Men vi har testat spotbehandling och nu har fläckarna försvunnit som tur är.
Han tycker det är kul att han får tillbaka sin kattfröken igen och har sällskap om dagarna.
Och för honom är matte bäst i världen. :) Husse duger, men bara ibland att gosa med. ;P

Bifogar bilder på Skrotan då- och nu. Skillnaden är tydlig.
Samt bild på Sir Guy.

En liten kort hälsning från mig Kristin och det blivande "samboparet" Sir Guy och Skrotan.

Tass hälsar de båda till er alla på katthemmet! :) 12 november 2009


Hejhej!

Här kommer en hälsning från Tamira som adopterades hos er! Hon mår jättebra i sitt nya hem och hon är väldigt kelig och busig! Hon lägger sig gärna hos de som kommer på besök - hon är väldigt social! På kvällarna ligger hon gärna och myser under täcket eller lägger sig i knät och spinner. Hon är dock inte så tuff när dammsugaren, micron eller hårfönen kommer fram! Då håller hon sig på avstånd och kommer fram först när de är avstängda! Hon älskar att bita och busa med halsband och allt som rör sig! Hon är världens goaste!

Vi har tänkt skaffa en liten kompis till Tamira eftersom hon var van med lekkamrater i sitt förra hem! Men när vi skaffar en kompis till får vi se (: Men på G är det!

Kramar

Tamira, Petra och Per
Laxå. 29 oktober 2009


Hej!

Nu har Gintzy som vi hämtade den 30/9 varit hos oss i två veckor. Hon trivs bra här och äter bra. Hon började leka redan efter några dagar och vill nu leka varje dag. Är inte så skygg längre och vill gärna bli klappad men dammsugaren är inte populär. Vi behöver klippa klorna för hon fastnar i bland i mattan.
Hoppas alla katter mår bra på katthemmet.

Med vänlig hälsning

Bo Wallin, 13 oktober 2009


Här kommer en katthälsning från Sirrizo som vi hämtade hos er för 1 år sedan.
Hos oss har han blivit stor och rund J och blivit bästa vän med vår andra katt Mio.

//Mattias & Johanna, 10 oktober 2009


Sirrizo är den svartvita
Hej mitt gamla Katthem! I mitt förra liv hette jag Kelly-Lee men nu heter jag Molly.. Döttrarna till husse tyckte att Molly var ett trevligt namn och för mig spelar det ingen roll bara jag trivs där jag bor och det gör jag.. Nu kan jag springa ut och in som jag vill men husse vill att jag är inne på natten för här på landet där jag bor nu finns det rävar!

..Husse och jag bor ca 8 km söder om Örebro, i Gällersta.. Husse vill också att jag går inåt skogen och inte åt vägen där bilarna är så han lockar med mig ner till bäcken och det är det spännande tycker jag.. Där kan jag fånga både näbbmöss och råttor och en och annan sork men näbbmössen vill jag inte äta upp så jag leker mest med dem!

..När jag flyttade till husse så fick jag vara inne mestadels under två veckor för jag tror husse var rädd att jag skulle springa bort, vi var bara ute lite grann och han ropade på mig hela tiden.. En natt kom jag in 01.30 för jag tyckte det var spännande ute.. Jag hörde när han ropade men jag sa inget.. Men jag förstår husse och gör nu som han vill det är väl bäst!

..Husse har en vän, Anette, hon gosar med mig och det är mysigt tycker jag.. Hon är lite mysigare än husse men han får duga.. Jag hämtar husse i verkstaden när jag fångat råttor så han får se..

..Ja nu vet ja inte mera men bara så Ni vet att jag har det bra..

Hej då, Molly / Yngve, 6 oktober 2006

Här kommer en hälsning från Doris (Pauline) och Sixten (Ajax)!
Vi trivs väldigt bra, busar o kelar hela dagarna. Ibland tar vi oss en tupplur i den nya klösmöbeln =).

Kramar från Husse och Matte, 5 oktober 2009


Hälsning från Mezzopotamius och Miss Freja!

Hejsan Svejsan!

Tänkte skicka en hälsning från Motala och uppdatera läget med dom nya Motalaborna. Just nu ligger Freja och sover i favoritfotöljen i sovrummet och Mezzo ligger och sover i soffan i vardagsrummet. Dom laddar säker upp för en busig natt igen. På mornarna brukar trasmattan i hallen ligga i en enda hög efter nattens bravader. Leka med snören är kul och Sofia letade på en liten, liten säl, antagligen en lotterivinst för länge sen, och den brukar Mezzo bita i och sen sparkar han med bakbenen och går lös på ordentligt. Det är så kul att se, stora stora Mezzo och lilla lilla sälen.
Nu när vi kommer hem så springer både Freja och Mezzo fram och hälsar, men Freja kommer inte fram själv utan väntar på att Mezzo ska gå först. Och det gör han och bonkar på med sitt stora huvud och vill bli kliad och klappad.
Det som står om Freja från jourhemmet, att hon sitter och tittar vad man gör, om man håller på med nåt, det stämmer. Hon gör det. Hon brukar sitta i dörröppningen till vardagsrummet och titta om man sitter och handarbetar i soffan eller nåt sånt och likadant om man sitter vid köksbordet, så sitter hon i hallen och tittar på.
Gå på lådan fungerar bra och likaså maten. På fredagar äter vi ostbågar och DET har dom fått smak på. Mezzo knaprar i sig och tycker det är så gott.

Skickar med ett par bilder på de små "fröna".
Hälsningar till alla på Katthemmet från Mezzo, Freja, Annelie och Sofia, 4 oktober 2009




Tänkte skriva lite om mitt i mångt och mycket nya liv med Skrållan (fd Birran).
Hon kom till mig för snart två månader sedan och kröp in under sängen, i kanske fem minuter. Sen var det upptäcksfärd som gällde. Tyvärr hade jag då inte fixat nät på balkongen, men sen dess har hon varit ute där nästan varje dag. Fast nu verkar även Skrållan tycka att det är lite väl kallt att gå ut för att titta på fåglarna som flyger förbi.
I början låg hon och sov när jag var ute på dagarna, kom inte ens för att hälsa välkommen utan gäspade bara i soffan. Nu jamar hon så fort hon hör mig utanför dörren, väntar i hallen när jag kommer hem och springer för att hälsa gäster välkomna. Pratar mycket och med alla gör Skrållan också, speciellt när det vankas nåt gott. Har nog ätit upp sig lite och verkar trivas hos mig. Det gör jag med henne också, nu när hon inte väcker mig på nätterna och låter mig sova längre på helgerna. Det är så mysigt med denna fyrbenta lilla väckarklocka, som kurrar kvällarna igenom och håller mig sällskap när jag pluggar på dagarna. Ställer sig i böckerna när hon vill att jag tar rast. Leker med mig och sina leksaker, tills hon tröttat ut sig. Hoppar upp i min säng och sover med gosedjuren, eller lägger sig i fotöljen och tittar på mig. Hoppas att hon tänker att hon inte kunnat få ett bättre hem, för jag tänker att jag inte kunde ha adopterat en bättre katt.
Tack Anna för all hjälp med att installera den lilla kattfröken. Hade hon inte kommit så snabbt och du godkänt mig som katthem hade det inte blivit nån katt för mig, eftersom jag inte trodde att jag skulle klara av att ha hand om ett annat liv. Nu kan jag inte förstå hur jag skulle kunna vara utan Skrållan en sekund ens i framtiden.

Med vänlig hälsning Linda, 26 september 2009.

Hej! Här kommer en hälsning från Prima och Milis!



Båda mår väldigt bra och är goda vänner! Varje gång jag kommer hem hälsar dom på mig och börjar tvätta varandra! Prima och Millis sover gärna på baden baden stolen jag har på balkongen tätt ihop! Prima har blivit en härlig och go liten tjej.
Hon har tagit väldigt lång tid på sig och den tiden har gjort att hon inte längre är för skygg. Tack vare Millis har Prima smått och gott börja tycka om andra människor som kommer och hälsar på! Millis är också en go härlig tjej och tycker mycket om när det kommer folk och hälsar på! Kommer fram på en gång!
Hon riktigt älskar gos och kel.
Är en stolt matte till båda!

Mvh Kristin Landh, 21 september 2009

Hälsningar från Pocahontas (Ecca) och Prinsen (Endro).



Hej här är allt så bra det kan bli, med gos i princip hela dagarna. Vi spinner som galningar så fort någon tar i oss.
Våran farbror Pika följer oss var vi går och ser till att vi har det bra och är trygga.
Våran tvåbenta mamma skämmer bort oss med nyfångad fisk och fint kött som hon kokar åt oss.
Men allra bäst är våra tvåbenta småvänner som ser till att vi får busa.
Det var väl allt från oss och vår familj...

Mjau från Prinsen, Pocahontas med familj, 7 september 2009

Tänkte skicka in en liten katthälsning från gänget i Karlstad.

Lilla (Mau) Tjejen är numera en fullvuxen tjej. Hon har klart växt förbi mina andra 2 missar.

På bilderna ser ni Caesar(Kenji) och Yaffa som myser i matte och husses säng. De gillar verkligen våran säng, och aldra bäst när vi just gått upp så de kan mysa i värmen *S*
Sen bild på Caesar som hittade en liten grop i min resväska i packningen jag hade lagt i inför en resa jag gjorde, funderar på att skicka in den till programmet *Packat och klart* *S*.
Sen en bild på söta Yaffa när hon gosar
Och Så Tjejen som ligger i sin alldeles egna väska.

Avslutningsvis bild på Yaffa och Tjejen som är på deras matbord vid skålarna.
Om ni ser ett sår på Tjejens nos så har hon varit lite för närgången mot en annan katt här i området, såret tvättas dagligen med sårtvätt.
Som ni ser så är inte Tjejen så liten längre *S*. men om ni kunde ta i henne så skulle ni känna hennes muskler och hur tjock hennes päls är.

Tack Örebro Katthem för våra godingar. Utan er hade vi inte haft dem i vårat liv.

Kramar från Anneli och Tommy, 18 augusti 2009.



Här kommer en liten katthälsning från Melodie Cocktail, numera Lia.

Den 24 Oktober 2008 kom min nya matte och hämtade mig från jourhemmet jag bodde i tillsammans med mina syskon. Matte och jag kelade hela vägen hem till Karlskoga där jag numera bor och väl hemma i mitt nya hem fick jag gå omkring och nosa en stund innan jag fick hälsa på mina nya kattkompisar Lukas och Lova. Lukas och jag blev bästa vänner på en gång och även om han ibland blir lite trött på min aldrig sinande energi så är han alltid världens snällaste mot mig. Fick ett lite kyligare välkomnande av Lova men inte heller hon kunde stå emot min oemotståndliga charm i all oändlighet och efter ett tag blev även vi kompisar. Jag har aldrig tråkigt i mitt nya hem utan jag busar som bara den med mina kompisar och matte också för den delen. Jag ligger gärna ute på balkongen och kikar också och det är verkligen toppen att matte nätat in den så vi får vara där ute närhelst vi vill. Är det fint väder ute tar matte med oss ut i sele så vi får jaga flugor och annat skoj. Måste erkänna att det var lite läskigt att vara ute i början, men nu fullkomligt älskar jag det. Så fort matte satt på mig selen sitter jag vid dörren och jamar tills hon släpper ut mig. Vad har hänt mer sedan jag flyttade hit? Jo, jag har hunnit med några besök till veterinären också. Inget farligt eller så, men inte heller särskilt roligt. Första gången hade jag en öroninfektion på gång så matte fick droppa saker i örat på mig i några veckor. Kan inte påstå att jag var så glad på matte då även om jag vet att hon gjorde det för eget bästa. Andra gången jag var till veterinären så blev jag kastrerad och det var ingen rolig sak kan jag tala om. Först försvann mina kompisar till mattes mormor och det var väl lite mysigt att ha matte för mig själv en kväll. Sen på morgonen åkte vi till veterinären och det var inte lika mysigt. När jag vaknade hemma igen så saknade jag mina kompisar så mycket att matte höll på att bli knasig för jag jamade efter dem tills matte tröttnade efter ett dygn och hämtade hem dem. De var lite skeptiska mot tratten jag hade på huvudet först, men sen var de lika glada att se mig som jag var att se dem igen. Just ja, har hunnit med att träffa min syrra Selma (Carioca Cocktail) några gånger också. Tyvärr så fräste hon mest åt mig när jag kom för nära vilket var synd för jag var så nyfiken på henne, men det är klart att hon blir osäker på mig för jag luktar ju inte som jag brukade göra. Är iaf roligt att träffa henne med jämna mellanrum. Nä, nu ska jag gå ut på balkongen och titta på barnen som leker på baksidan. Matte får i uppdrag att skicka med några bilder som hon tagit på mig så ni får se vilken ståtlig kattfröken jag blivit. Lär ta en stund för henne att välja bilder för hon har alltid kameran framme och knäpper bilder på oss med. Vill avsluta med att tacka Örebro Katthem för att ni ordnade ett så bra hem åt mig.

Många varma hälsningar och kramar från Erika, Lukas, Lova och Lia den 8 Augusti 2009.



Hej Hej!!

Här kommer en liten uppdatering från gosiga kissarna Madde (Kulla-Gulla) och Mino.
Madde och Mino är ett radarpar och har väldigt kul ihop. Det är kul att se två personligheter som är så olika som Maddes och Minos. Madde är en väldigt bestämd dam som man inte får lyfta hur som helst. Hon tolererar att jag lyfter henne, men talar om när hon vill ner, när hon vill kela, när hon vill gå ut(i selen då) när hon vill ha mat och när jag inte har uppmärksammat henne tillräckligt mycket. Det är kul att jag har lärt känna igen hennes olika jamanden :) Mino i sin tur är en väldigt snäll och försynt dam, som man kan lyfta upp hursomhelst och nästan bolla med, väldigt snäll att hantera men även hon pratar väldigt mycket. Men hon pratar mest med saker utanför fönstret.

Båda två har sina favoritställen att sova på. Mino har huvudsakligen min bokhylla längst upp i en kattbädd eller inne på min säng. Madde ligger helst i klösmöbeln, alt på mig alt på soffans huvudstöd.

Favoritleksaken är garanterat kattunneln med 3 st råttor och tre hål att leka tittut genom. Den förflyttar sig intressant genom hela lägenheten när de är i farten. De gillar även att brottas med varandra och välter gärna ner mattes böcker ur bokhyllan.

Annars ska det hjälpas till att städas i fönster, eller på bänkar, blommor är inte att tänka på. Med en liten diskret knuff ligger alla former av ljusstakar, krukor och annat som kan vara i vägen för deras utsikt nere på golvet. När matte skriver hjälper madde gärna till med att städa bort pennan, eller varför inte lägga sig rakt över boken/tangentbordet.. (ingenting ska väl ta bort uppmärksamheten ifrån mig?? verkar hon säga.. ).

Mino vill putsa alla och det fortfarande mest gulliga med Mino är att hon pussas. Hon pussar på armar, fingrar, ben, kinder, hakor och näsar om hon får. Hur charmigt som helst!!

Madde och Mino hälsar att de är katter som regerar i lägenheten och det är nog tyvärr väldigt sant....... :)
Det är bara en sak jag har vänjt av Madde med och det är att doppa huvudet i min mat. I början när hon kom fick jag sitta och äta samtidigt som jag höll en hand på hennes huvud och vad hon stretade! Hon skulle ha min mat.. men nu har hon faktiskt gett upp.. tog väl ett år eller så :D

Kramar Sara, Madde och Mino! 2 augusti 2009.

Hej!

Milou (Diana) adopterades av Lille-Mor och mig 2006-08-02, Pontus 2007-09-09.


Liksom sin sjöfartsintresserade husse gillar Milou (på bilden distraherad av något) och Pontus att spana mot Mälarens sydvästra hörn, d v s Arbogaåns utlopp i Kungsör. Antagligen är änderna på gräsmattan vid ån mer intressanta än fartyget Lagerbielke, som varje sommarfredag strävar uppströms mot Hjälmare kanal och Örebro.


Erik F, 24 juli 2009

Här kommer en hälsning från de två små lurvbollar som vi så underbart fick ta med oss hem!

Pepsi-Lee gjorde sig snabbt hemmastadd, och lystrar redan till sitt nya namn Mischa. Här ser ni henne bädda (och spinna) på Oscars säng :-).

Gollum, som bytte namn till Rudik (uttalas Roo-dikk), har som ni ser hittat en fönsterglipa att nosa i, och har pratat en del med oss samt buffat på oss och gnidit sig lite här och var.

Det funkar! Bara liite lite morr från Mischa än så länge, vi får väl se när/om revirfajten drar igång...

Återkommer med uppdateringar!
/Lila, skriver för hela familjen Lange, 17 juli 2009




Hej!
Här kommer en hälsning från Astasia å hennes matte å husse.
Här är allt bara toppen!
Astasia är en helt underbar katt!
Nu får hon gå ut och in som hon vill!
Så nu har hon fångat möss och oxå ätit de!
Till husses förtvivlan :)
Han som köpt allt som finns att köpa i matväg till henne :)
Ja inte underligt hon äter dåligt inne igen. :)
Älskar å sitta på altan å titta på fåglarna i trädet.
Matte säger att jag får inte röra hennes hackspettar.
Men jag ska nog kolla lite närmare när hon inte ser... :)
Å hur tusan ska jag veta vilka som är hackspettar!?
Så allt fungerar jättebra här!
Kan inte bli bättre!
Hoppas ni får en jätte skön sommar för det har vi!
Många hälsningar
Astasia å matte å husse, 14 juli 2009

P.S ska försöka ta lite kort å skicka till er sen.
Men inte det lättaste för Astasia är aldrig still! :)

Hejsan!
Ville bara skicka sommarhälsningar från världens goaste katt, Paddington!
Från att va jätterädd och skygg,är han nu en mycket tillgiven och gosig katt!
Han har en mycket personlig stil och väldigt snäll.
I början vågade han inte sova i sängen,men nu har jag inte "nattmössa" utan "kattmössa" när jag sover.
Jag vill att du hälsar alla på katthemmet från Paddington med matte!!!
Det jobb ni lägger ner är helt beundransvärt!!!
Säger till alla att om de ska skaffa katt ska dom prata med er!
Ha en jättebra sommar!!
Hälsningar Lena Carlqvist och Paddington.

Adopterade Tessa (som numera heter Isis) i februari 2007. Sedan dess har det inträffat många förändringar i våra liv. Vi har flyttat ut på landet - till Odensbacken. Isis har nu blivit en framgångsrik utekatt som bidrar aktivt till hushållet med muslik...
Efter att hon börjat vistas ute har hon blivit ännu mer social och kärvänlig. Hon har till och med lärt sig jama!! Denna drygt 5-kiloskatt lät mest som en mus då hon kom hem till oss...
Det enda vi ännu inte får göra är att klippa klorna - men nu sköter hon ju saken själv utomhus.
Isis lever alltså ett gott kattliv - vi är alla 3 mycket nöjda med tillvaron.
Silvia, 12 juni 2009
Hej!
Här kommer en hälsning från Theo & Ruben.


De har nu bott hos mig i över ett år och verkar trivas riktigt bra. :) De är som riktiga bröder, oftast sams med inte alltid. Ibland ryker de ihop, men de blir snabbt sams igen. Theo är den som bestämmer, så klart, men Ruben försöker allt att bestämma lite han också. De är världens mest underbara katter och sover hos mig varje natt, Theo på min mage och Ruben under täcket, jättemysigt!

Båda två går att bära nuförtiden, och Ruben verkar till och med tycka att det är riktigt mysigt. Det hade man ju aldrig kunnat tro förut! De är lite försiktiga när det kommer folk på besök, men vissa människor har de accepterat på en gång och frivilligt gått fram och gosat med.

Theo är en riktig knäkatt och vill gärna gosa ner sig i mitt knä hela tiden. Han älskar mat, och det syns :P Han gillar även att tugga sönder kartong och sprida ut i lägenheten, men bara brun sådan.. :) För ett tag sedan fick han urinvägsinfektion, men efter en penicilinkur är han nu frisk igen, tack och lov!

Ruben är en riktig pratkvarn, han kurrar och jamar konstant. Jättegulligt :) Och han kommer alltid och hälsar mig välkommen vid dörren när jag kommer hem. Och han bara älskar att stångas och mysa. Han ser upp till Theo och vill alltid göra som han gör, en riktig copycat :)

Att adoptera Theo och Ruben är nog det bästa jag någonsin gjort!

MVH / Amelie, Theo och Ruben, 11 juni 2009.


En hälsning ifrån Mekki!


De första dagarna tyckte han inte alls att han bodde hos mig och var fast besluten att inte behöva vara kvar. Han gömde sig under sängen och lade sig i transportburen och när jag sedan släckt och gått och lagt mig jamade han och ropade övergivet tills jag slocknade :D Men efter några dagar lugnade han ner sig och han är en sån gosig katt att han inte kan låta bli tillslut. Vissa saker kan vara lite läskiga, som stora killar och snabba rörelser men annars är han lugn och glad. Om han känner sig lite osäker lägger han sig under överkastet i soffan eller ger sig själv en liten timeout under sängen tills det känns bra igen och då kommer han fram och mjauar krävande tills man kommer på vad han vill. Väldigt verbal är han! det trodde jag faktiskt inte =) På kvällarna ligger vi i soffan och myser och då får jag göra precis vad jag vill med honom. Tass-massage, pussar i hela ansiktet, gos med magen! Jag är helt kär i den lilla (stora) kissen! Det är mycket katt att älska^^

Han verkar inte bry sig speciellt mycket om att han är själv, men jag får leta reda på någon snäll icke-dominant kompis åt honom i framtiden, som vet hur man leker på "rätt" sätt, för det fattar uppenbarligen inte jag, enligt honom. :) På nätterna ska han sova mellan mina ben så det är bara att snällt ligga stilla. Tack för att ni tog hand om honom så att jag kunde adoptera honom så småningom! Känns helt rätt.

/Alexandra (och Mekki), 10 juni 2009



Hej här kommer en liten hälsning från Sir Theodor och Mary.

Sir Theodor har bott hos oss nu i ett och ett halvt år och trivs utmärkt. Han var inte så van med att vara ute när han kom till men det har han vant sig med nu. Han trivs verkligen i familjen och går vi på promenader så följer han gärna med oss och han är även med oss när vi är ute på gården. En mer social katt får man nog leta efter.

Mary kom till oss i våras och börjar trivas riktigt bra hon med. Hon hade det svårt med Sir Theodor från början men det har lagt sig nu, fast lite otäckt är det fortfarande med andra katter vilket gett henne ännu ett nytt smeknamn, "morran". Även hon är mycket social mot mäniskor och trivs verkligen nu när det blivit sommar då hon kan vara ute och röra på sig lite mer. Bäst tycker Mary att det är när hon får hoppa upp på bröstkorgen på husse eller matte och slappa där en stund.

Mvh
Linus, Alfons, Ingela och Tommi
och katterna så klart, 6 juni 2009

Hej!

Tänkte skriva några rader om Melkersson som nu har varit hos oss i 14 dagar. Jag hann knappt öppna burdörren när vi kom hem, förrän han började att spinna. Det räcker oftast att man tittar på honom så spinner han. En riktig "kurrkisse".

Första veckan var han förkyld och fick Penicillin. Det var inga problem att ge honom. Vi öppnade bara munnen och släppte ner tabletten så försvann den dit den skulle. Matlusten var det si och så med men sedan har han börjat äta mer. Melker smakar gärna på det vi äter annars är det torrfoder och blötmat som gäller.

Vi har börjat att träna honom med koppel. Han verkar tänka "vad ska det här vara bra för? Kan inte matte och husse släppa mig så jag kan gå fritt och upptäcka världen?"
Han är inte van att gå i koppel så det får vi träna på. Tanken är ju att han skall få gå lös både här hemma och på landet när han kan omgivningen och vet var han bor.

Melker har också åkt bil till landet och det blev en del jamande en stund för att sedan bli lite lugnare. Han verkar inte må illa, men det är klart att det finns det som är roligare än att åka bil.

Han är jättesnäll och vill vara där vi är och söker ofta upp ett knä för att gosa eller sova i. Sova det gör man i husses och mattes sängar hela natten. Sträcker ut sig i sin hela längd och verkar må gott.

Hälsningar från Maritha och Christer
Melker hälsar till alla kattkompisar.
1 juni 2009


Hej,
Här kommer en hälsning från Carioca Coktail (numera Selma).



Selma kom till mig och min ettåriga katt, Alice, i oktober 2008. Anledningen till varför jag valde att skaffa en till katt var för att Alice skulle få sällskap. Jag hade nyligen flyttat och därmed börjat pendla till och från jobbet, vilket tar mycket tid i anspråk. Alice behövde med andra ord sällskap på dagarna för att inte känna sig ensam.
När en kompis till mig skulle till ett jourhem för att titta på en katt (Melodie Coktail) så följde jag med som moraliskt stöd, utan några som helst planer på att själv adoptera någon av de andra katterna i jourhemmet.
När vi kom ner i den källare som katterna bodde i, så hann jag inte mer än sätta mig på golvet, så kom en liten kattunge och lade sig i mitt knä. Katten hette Carioca Coktail. Jag blev kär…

Några veckor senare hämtade jag Carioca Coktail, som jag döpte till Selma. Det dröjde inte länge innan Alice och Selma blev bästa vänner. Och nu kan de inte vara ifrån varandra i mer än några minuter, innan de blir oroliga och börjar ropa på varandra. Lyckan är total hemma hos oss!

Varma hälsingar från Emma, Alice och Selma, 26 maj 2009



Hej!
En liten hälsning från Olinda, eller Schumi som hon heter numera.



Schumi kom till oss i augusti 2007 och blev snabbt hela familjens älskling. Det är aldrig långt till en famn att gosa i. Hon får gå ut i lina och det tycker hon mycket om. Vackra dagar hinner man knappt ur sängen innan hon står vid altandörren och mjauar och vill ut. Hon är en riktig yogakatt också, och vill gärna vara med och övervaka när matte yogar loss i vardagsrummet. Favoritplatserna att vila på är soffryggen, med utsikt över yogautövandet, eller på fårskinnsfällen som matte yogar på. Nätterna däremot tillbringas gärna i något av de små barnens rum, varför inte i dockvagnen eller i legolådan? Schumi fick hon heta efter Michael Schumacher, som var regerande världsmästare i Formel 1 2007. Hon är nämligen toksnabb! Mellanmatte har ofta blivit offer för snabba utfall, fötter är till för att jagas, om man får tro Schumi.
Världens goaste och vackraste katt är hon i varje fall, om vi får tycka till.
Hälsningar från Schumi, genom matte Jenny, 26 maj 2009


Hej alla missar och vänliga själar på katthemmet!

Jag och min sambo adopterade Johnny Ramone - numera Winston, i juli 2008. Han bor tillsammans med katterna Melvin och Xinthos (Lucky Linus på katthemmet) här i Örebro.



Winston är ett riktigt yrväder, han hittar alltid på bus och får oss att skratta! Han krafsar ut all jord ur krukväxterna (så numera är samtliga krukor hos oss täckta av fina stenar), jagar fiskarna i akvariumet i timmar, och ger de andra missarna omgångar så det heter duga, eller ja - han försöker i alla fall. Hur det än är så är det Xinthos som är herren på täppan. Det blev med andra ord precis som vi hoppades, en liten flock som kompletterar varandra! Xinthos - den coola, Melvin - den rara och Winston - den busiga! Finns inget härligare än när de tre missarna byts av och jagar varandra runt, upp, ner, bakom och ut!

Förutom alla hyss och upptåg så är Winston väldigt kelig och tillgiven, han kryper så tätt intill som det bara går när det ska mysas, pratar hela tiden och spinner som en riktig mästerkatt. Tack för att vi fått ta hand om den här lilla sötnosen!

Hälsningar
Kathrin & Kenth, 25 maj 2009



Hej katthemmet!

En liten sommarhälsning för att berätta hur det är med Jemma The Chosen One & Nimrod The Mighty Hunter, a.k.a. Stumpan & Lillgrisen a.k.a. Jemster & KilleMille a.k.a. Jemima Puddleduck & Nimmer Hjärtflimmer...



Jemma har varit hos mig drygt ett år nu, min gammelkatt dog från mig och hennes tant dog från henne, så vi var som gjorda för varandra. Hon är en mycket personlig katt med stor integritet, otroligt vacker, mjuk och känslig men envis som synden. Tyvärr en extremt dålig fighter, så efter en period som inne/utekatt, då hon gång på gång drevs hemifrån av grannens katt, fick jag bygga om uteplatsen till kattgård för att hon skall kunna vara ute i fred. Där älskar hon att vara, i vilket väder som helst - med den otroliga päls hon har så klarar hon både vintekyla och regnskurar.

När hon var ordentligt etablerad var det dags för att hämta hem en lillkatt, och när jag träffade Nimrod visste jag att vi hittat rätt. Född under en sten i Fellingsbro och mycket väl uppfostrad av sin kattmamma har han tagit oss alla med storm. Ett robust yrväder som gör allting fullt ut, om det så gäller att kela, leka eller jaga skalbaggar. Älskar laserpekaren, att äta och att hänga på min axel. Han växer så det knakar och klockar nu vid 9 månaders ålder in på 4,3 kg! Tänker sig nog att bli en riktigt stor pojke...

Tillsammans är de ett riktigt radarpar - så olika som två katter kan vara, men så bra ihop. Jem står tålmodigt ut med överaskningsattacker från hög höjd (fast ibland kommer hon och ber att få gå in ensam i sonens annars kattfria rum). Nim, som jämt är hungrig, vill ändå inte börja äta förrän "storasyrran" kommer till sitt fat. Middagsvilan intas med fördel tätt intill varandra och inleds med att de omsorgsfullt slickar varandras huvuden. Ett gott kattliv helt enkelt!

mvh
Agneta Larsson, 25 maj 2009




Här är några bilder från Madison, numera Diza!




MvH Mike och Lina, 15 maj 2009

Hej! Nu har Hesekiel (numera Kyuss) bott 6 månader hos oss, så vi tänkte att det var dags för en uppdatering.



Kyuss är fortfarande en väldigt liten herre. Folk frågar jämt och ständigt om han är kattunge trots att han snart är 12 månader.
Han har också haft lite sjukdomsproblem, hans ögon har varat en del och han nös en del i vintras, och fick en kur penicilin som botade allting, men nu börjar det komma tillbaka och vi funderar på om han borde åka på återbesök till veterinären. Han är trots det en otroligt pigg ung man som försöker äta upp mattes pennor samtidigt som hon pluggar eller lägga sig på husses dator när han jobbar. Han äter som ett litet troll och han har äntligen lärt sig att sova nästan hela natten i mattes och husses säng.
Han har även hunnit med att bli kastrerad och tatuerad i örat.
I våras så kom matte in på läkarprogrammet i Stockholm, och var tvungen att flytta ifrån husse och Kyuss. Och några månader senare fick husse jobb i Stockholm, så då fick Kyuss flytta hem till husses föräldrar ett tag, så att husse och matte skulle hinna hitta en bra bostad.
Hos husses föräldrar blev han hemskt bortskämd, och helt sönderklappad. Han hade rena himmelriket där.
Men i april så flyttade han till Bagarmossen, söder om söder i Stockholm. Bostadsrätten ligger på bottenvåningen, och han kan springa ut på uteplatsen. Ibland vågar han sig ända bort till grannhuset. Där bor det två jättestora katter, men det verkar som Kyuss är herre på täppan. Matte och husse är lite ängsliga av sig och tycker inte om när Kyuss springer för långt, för han är närapå lite dumdristigt modig ibland. Men han blir ju så hemskt lycklig när han får jaga humlor och det är tydligen jätteskoj att gå och jama högljutt längs huset. Om någon människa som han inte känner svarar så blir han jätteförvånad och springer med ilfart in i lägenheten igen.
En riktig knasboll är han.
Vi funderar på att skaffa en kompis åt honom, eftersom vi inte längre är hemma hela dagarna, men vi kan inte riktigt komma överens om vad vi vill ha för katt. Helst vill vi ju ha en Kyuss till.
Vi kanske återkommer och letar efter en ny katt hos er.
Vänligen,
Kyuss, Oscar och Julia, 13 maj 2009



Hej, här kommer en hälsning från Tora och Beata.



Båda katterna stormtrivs i sitt nya hem. Tora ska helst vara så nära mig som möjligt och sover tätt intill mig på nätterna. Beata sover även hon i sängen hela natten, men när hon tycker att jag sovit för länge kämpar hon för att väcka mig. Om jag inte går upp trots hennes envisa jamande, hoppar hon upp i sängen och springer på kudden ovanför mitt huvud.

Båda katterna gillar att vara ute på den inglasade balkongen och brukar bli på ett väldigt bushumör efter det.

Tora har ett konstig beteende när hon är riktigt busig, hon slänger sig på rygg, trycker svansen mellan bakbenen och rullar fram och tillbaka på golvet samtidigt som hon låter. Detta händer även om hon känner lukten av tandkräm. Annars trivs Tora väldigt bra med att få sova högst upp på klätterställningen.

Beata har börjat lära sig att min filt inte är farlig, i början ville hon inte gå på den när det låg i soffan. Men just nu ligger hon och sover på den.

Dessa damer är rätt så bortskämda just nu och det trivs de mycket bra med.

Massa kramar till Örebro Katthem, dessa små fina kissar är mina räddare i nöden.
6 maj 2009


Hej gammelmatte Jaana! Det är Parvel som hälsar!



Hoppas allt är bra med dig och syrran, hur ser det föresten ut för hennes framtid, har hon haft några spekulanter? Här är det alla tider, jag och brorsan har precis kommit hem från en semester i skärgården hos mattes mamma och pappa. Vet du vad det finns där Jaana? Det finns flera andra katter OCH TVÅ HUNDAR! Du hade rätt när du sa att jag älskar alla andra djur.. jag gör verkligen det. Jag gillar speciellt hundar, de är sååå busiga och roliga, i alla fall mattes valp (han är nog rätt stor nu egentligen, ett år tror jag matte sa men så rolig att leka med!).

I skärgården fick jag nosa på utelivet, det tyckte jag INTE om! Så matte lät mig sitta i transportburen och kika ut medan Jonathan undersökte trädgården.. men resten av dagarna höll jag mig mest inomhus, på sin höjd satt jag i dörröppningen till altanen och värmde nosen i solen. Brorsan däremot, han var ute i löplinan under uppsikt varje dag i flera timmar, och mattes pappa började mäta ut var vår rastgård ska byggas i trädgården, matte tror det kommer bli jättebra, jag är mer skeptisk, eftersom det faktiskt är FARLIGT utomhus! (Men man kanske kan vänja sig?! Jonathan verkar ju tycka det är buskul!)

Jag har i alla fall blivit bra i magen nu, jag får Zoolac 1 mg om dagen och det gör susen för magen. Jag börjat lägga på mig ordentligt! När jag var hos den där läskiga (knäppa!) veterinären som rakade mina framben och stack mig med massvis med nålar för hutlöst mycket pengar och tog blodprov och sånt så vägde jag 2.3 kg och det var faktiskt helt okej med hull och så, jag är ju bara en väldigt liten kisse.. men nu på sistone har jag börjat tappa "kattungekroppen" och har börjat bli en stor kisse. Men matte har fått för sig att jag måste jobba för min mat, så hon har byggt en foderautomat som jag tycker är lite jobbig men rolig också, den går ut på att jag måste använda tassarna för att få ut blötmatsbitar.. det gör att jag inte äter så fort och blir mättare fortare. Jonathan tycker också det är kul, så han har fått en egen. Precis just nu i detta nu så har matte kastat ut några nävar torrfoder på golvet i köket, så nu springer vi runt och nosar upp godbitarna! Mjau, så kul!

Vad jag gillar nu förtiden?
Att ligga på mattes bröstkorg och suga på hennes halsband, att gnaga på mattes fingrar, att busa med jonis.. tugga på blommorna och att öva på att jama, jag har nästan lärt mig nu.. det låter såhär "mjiiiiii", men jag har i alla fall lärt mig att man måste öppna munnen för att det ska komma ljud, och man kan jama åt matte, för då får man svar! :-)

Nu har jag inte så mycket mer att berätta, förutom att jag ska till veterinären igen den 24 april och kastrera mig, det börjar bli dags jag är verkligen påfrestande att gosa med jag blir ju så pilsk tycker matte! Vi hörs, hälsa katterna / Med vänligt jamande Parvel


Hej!

Tacey här som kommer med en uppdatering om mitt nya liv.

Jag måste säga att det där med att sätta pingla på busen Amri var förträffligt. Nu tar jag mig oftast segrande ur hans angrepp. Han tycker inte att det är så kul att bråka med mig längre.
Däremot har han kommit på att jag är en kul lekkamrat. Och jag gillar att leka med honom. Vi bråkar sällan numera. Fast en gång skrämde han mig när jag låg och sov på hatthyllan. Jag blev så paff att jag ramlade ner på golvet, och sen såg jag att han satt och fnissade i trappen. Då gick jag till matte och fick tröst.

Matte och husse, ja. Jag tyckte att de var ganska påträngande förut, och tyckte inte om att gosa med dem. Men nu har jag ändrat mig. Det är ganska mysigt att gosa i deras famn ibland. Och när matte är i tvättstugan följer jag gärna med och hjälper till att ta ned tvätten.

Förr låg jag alltid hos minihusse på natten. Det var så kul, för när han hade somnat låg han och vickade på tårna. Då låtsades jag att det var små möss som jag jagade. Jag fångade dom alltid, och nöp till med tänderna. Tyvärr delade inte minihusse min glädje över jakten på hans tår. Så nu stänger han dörren när han ska sova. Numera sover jag hos matte. Mediumhusse stänger också dörren när han ska sova. Han klagar på att vi leker med hans leksaker på nätterna.

Ibland blir jag uttråkad på nätterna. Då brukar jag gå omkring och jama så högt jag kan. Då kommer husse ut och ger mig lite hushållspapper att riva sönder. Efter det kan jag lägga mig till ro. Men det här kan jag bara hålla på med när husse är hemma på natten. Matte verkar ha en förmåga att ignorera mig. Så när hon är ensam skiter jag numera i att ens försöka. Det är ändå meningslöst.


Jag vet exakt när matte ska upp på vardagarna. Ibland kan jag inte riktigt vänta tills väckarklockan går igång. Då brukar jag köra min serie för människor väldigt irriterande show bestående av fyra akter:
Först krafsar jag på garderobsdörren. Det skapar ett lätt hasande ljud. Om ingen reagerar hoppar jag upp i fönstret och krafsar på rullgardinen. Det hasande ljudet låter lite högre än det på garderoben.
Reagerar hon inte ändå börjar jag misshandla fuskblomman som står i fönstret så det prasslar ordentligt. Om inte ens det hjälper hoppar jag upp på henne och trampar omkring. Då brukar hon oftast vakna.
Fast det är inte helt säkert. Då är det bara att lägga sig och vänta på att klockan ska låta!


I fredags var det spännande. När jag och polarna var ute på altanen dök det upp en konstig figur. Han var liten, gråbrun, hade spetsig nos och en massa taggar. Dryg var han också. Trots att vi for runt som galningar, jamade, fnyste och for omkring struntade han i oss. Till slut försvann han in under stora altanen. Han sa inte ens hejdå. Matte sa att han hette Igelkott.


Jag håller på att leta efter ett hål att ta mig ut genom på altanen, men det verkar ganska hopplöst. Jag har varit ända upp i taket och kollat. Skulle jag lyckas tänker jag leta reda på Igelkott och nypa honom i svansen.


Det flyger förbi jättestora fåglar ibland. De låter lite väl mycket. Lillhusse kallar dem svanar. Jag är lite orolig att någon av dem ska landa på gräsmattan och komma in till oss på altanen. Fast det är klart. Kan inte jag ta mig ut kommer de ju inte in heller. Jag behöver nog inte oroa mig.

Som ni hör mår jag bra och trivs.


Mvh Tacey, 6 april 2009.


Ps. Jag skulle vara tacksam om nån kunde tala om för mig hur jag tar mig ut från altanen. Ds.


En hälsning från Fatima eller Schaman som hon heter nu.
Schaman verkar trivas bra här blev redan efter två dagar bästis med Sammi med Tessi tog det en dryg vecka.
Schaman är nog det vildaste kisse jag någonsin mött hon busar timmar i streck sen brukar hon sova någon timme innan hon börjar igen, det är som att ha en alldeles egen tornado hemma. På nätterna sover hon som en liten stock antingen i en hög med dom andra eller vanligast på min huvudkudde med nosen i mitt öra.
Schaman är också en väldigt pratig katt man hör henne småkvittra hela tiden och man kan faktiskt höra vad hon gör då hon har lite olika läten beroende på vad hon ser eller leker med.
Hon är helt enkelt en liten solstråle med inbyggd turbo:-)

Vår hälsningar från Schaman med familj, 15 mars 2009.


Hej!

Tänkte uppdatera er om lilla Madde (f.d Kulla-Gulla) och Lilla Mino som bor här hos mig. Mino är en så länge en jouris men snart är hon en del av min lilla "familj".
Madde och Mino är väldigt olika personligheter. Mino är väldigt försiktig, mild och skulle passa utmärkt ihop med barn(tror jag). Den katten verkar inte ens veta vad som menas med att ilskna till, medan Madde visar snabbt vart skåpet ska stå om det inte passar.
Madde och Mino tycker väldigt mycket om varandra och de leker och pratar. Men när det kommer till kel och mys är det än så länge jag som är den centrala punkten och de nästan slåss om att ligga i mitt knä ibland. Mino var väldigt blyg i början på främst den punkten. Hon vågade inte riktigt ta kontakt och jag fick hämta henne för att hon skulle ligga med mig i soffan. Däremot när jag gjorde så, så låg hon och spann så fint och var så nöjd och belåten.

Madde får vi respektera och samarbeta med och då går det mesta bra, men ibland särskilt vid kloklippning måste vi bråka bara för att vi kan, men det brukar gå bra det med till slut, med lite tålamod och respekt för varandras viljor, men jag tror det är bra att matte är mer envis än lilla Madde emellanåt... :) Där är det stor skillnad på Mino som är väldigt snäll att hantera.

Det har kommit en plasthusse i bilden också som heter Mattias. Han och Madde är larvigt förtjusta i varandra och Madde har verkligen blivit en Hussekatt... husse är en så länge virad runt Maddes lillfinger, och har Madde bestämt sig för att knät är den bästa platsen idag, sitter Husse snällt och väntar tills hon behagar gå av. Det har hänt att jag fått lyfta bort henne p g a att vi måste gå iväg, och han inte har hjärta att ta bort Madde.

Mino har hittat sin favvoplats i min bokhylla, högst upp. Det står en kattpyramid där som hon älskar att ligga och sova i, en annan favorit är mattes säng. Maddes plats är den stora klösställningen vid fönstret där hon ligger mer eller mindre jämnt, när hon inte brottas med Mino.

Jag har hittat en borste som tar bort varje löst hårstrå för är det något dessa kissar gör så är det att de fäller!! Jag tror inte jag någonsin kommer få bort allt hår... men jag tänker banne mig försöka.. :)

Mino och Madde tycker omåttligt mycket om varandra och det är trevligt att se att de har så roligt ihop. Jag ska be husse ta lite snygga bilder som vi kan skicka över också så ni får se hur de har det och hur de bor nuförtiden.


Ha det så bra nu och hälsa kissarna ifrån oss!!


Med Vänlig Hälsning

Sara Eriksson, Madde, Mino och Mattias i Linköping, 13 mars 2009.


Här kommer ett tjosan från Puh!



Puh (S*Gandolin's Jason) har bott hos oss nu i 1,5 år. Han styr och ställer här hemma. Han har utvecklats mycket under denna tid. Från att enbart ha öppnat innerdörrar kan han numer även öppna ytterdörren och fönster, om inte översta haspen är stängd! Han håller på att klura ut hur han skall öppna upp vattenkranen i badrummet. Han ser hur man gör och han övar. Som tur är - så har han inte rätta tyngden när han försöker pressa upp reglaget.

Detta har också gjort att han under vintern varit ute på äventyr! Han försvann en kväll för någon månad sedan och var borta i 3 nätter. Vår lilla Puh med sin tunna päls och ovan att vara ute som han är! Alla vi hemma var förtvivlade! Det var ju minusgrader ute!
Jag var ute i samhället och sökte honom överallt, men ingen Puh. Knackade dörr och satte upp lappar, men ingen hade sett honom.
Jag fick till slut nog och kontaktade en sierska – Guje Lindwall. Hon skulle återkomma till mig nästa dag. Och hon ringde mig på fredagen vid 12–tiden och berättade för mig vad som hänt. Jag tog raskt på mig mina kläder och gick ut. 1 timme senare hade jag hittat Puh. Han var vansinnigt rädd! Jag fick verkligen lirka för att få fram honom. Sedan fick jag gå hem och försöka få honom att dricka vatten. Hittade en medicinspruta som jag använde att mata honom med vatten. Stackarn var bara skinn och ben. Han sov i princip i 2 dygn förutom att jag väckte honom för att tvinga i honom mat.

Det som var tur i det hela – förutom att jag hittade honom – var att vår andra katt Pepson fått urinsten i somras så de båda får specialkost med mycket energi. Så Puh hade lite att ta av när han försvann.


Nu är allt som vanligt hemma, förutom att han blivit väldigt mammig av sig. Men han blir mer och mer självständig för varje dag.


Det vi har lärt oss är att alltid ha ytterdörren låst och alla fönsterhaspar stängda!



Hälsningar från Monika och Puh, 12 mars 2009.


Hej!

Här kommer äntligen en liten hälsning från vår älskade lilla Beryll, nu kallad Mulle.
Ända sedan vi såg honom första gången visste vi att det var rätt katt för oss och nu har vi fått det bekräftat. Han trivs jättebra och sover numera både i vår säng men tycker även om att ”soffa” tillsammans med oss i soffan framför tv:n. Det är en underbar pluggkompis som alltid ger ett gott skratt då han antingen lägger sig mitt på alla papper och böcker eller då han gulligt leker med överstrykningspennor och andra små lappar. Lekförmågan är det alltså inget fel på och det är leksaker spridda i hela lägenheten. Favoriten för är för tillfället bollar med pinglor som han gillar jaga runt med på nätterna. Med marsvinet (Obi-wan) går allting jättebra. Mulle sitter mest vid buren och tittar på honom eller så ligger han och sover precis bredvid. Mulle har blivit en allt mer socialkatt som älskar uppmärksamhet av allt och alla. Han är fortfarande blyg i början mot nya människor, men det går för det mesta över inom bara några minuter.
Sina morgonar börjar han med att tigga korv och skinka vid kylskåpet. En (o)vana han fått sedan han var hemma hos husses familj över jul. Där fick han bo i ett stort hus, vilket han tyckte var både roligt och spännande då det fanns mycket som skulle utforskas. Den ena bilden är från juldagen då Mulle som vanligt tog sig en tupplur på sitt favorit ställe, granen.

Mulle är älskad av många och absolut något av det bästa som hänt oss. Han är inte bara en katt utan nu mera en älskad och oersättlig familjemedlem.

Stort tack till er på katthemmet. Utan er hade vi aldrig haft våran älskling!

Varma hälsningar från Ebba, Ludde, Obi och Mulle, 24 februari 2009.


Hej
Jag tänkte ta tillfället i akt och skicka en hälsning från Merva (tyvärr har jag inte något foto på henne ännu)
Merva var min systerdotter och hämtade åt mig den 25 januari 2009 från katthemmet.

Merva har verkligen anpassat sig snabbt och äter med god aptit allt jag ger henne, utom godis. Hon rensar matskålen varje gång.
På morgonen kommer hon och säger till att hon är hungrig och gör allt för att jag ska kliva upp och ge mat.
Merva ligger gärna i min säng tillsammans med min tidigare katt Ines. Ibland är det på kvällen så är att jag inte ens får plats i sängen fast sängen är 140 cm bred. Merva och Ines går jätte bra tillsammans och ibland går dom med huvudena lutade mot varandra genom hela lägenheten.

Många hälsningar och tack från Merva genom Eira, 18 februari 2009.


Hej!
Tänkte skicka liten hälsning från oss.

Jordan mår bra och han har gjort stora framsteg. Nu får man klappa honom mer än förut och han visar mer o mer sociala förmågor, vilket glädjer mig att han verkar känna att jag är hans matte o att jag älskar honom, att han blir mer o mer tillgiven.

Sen har han och Simba fått en ny kompis som heter Tusse och som snart blir ett år. Han blev ny familjemedlem på min och Jordans födelsedags fest den 23 augusti 2008 :)

Skickar med några bilder på Jordan och på Tusse :)

Mvh Emelie och Jordan, 090207


Hej!

Det är idag precis ett år sedan familjen Björkroth hämtade mig på katthemmet.
Då hette jag Zara-Marie, men det byttes till Stephanie, som jag tycker om. Om någon ropar mitt namn kommer jag snabbt.

I det nya hemmet, som har stor plats att leka med mina på, trivs jag bra. Det finns många mjuka, varma platser att sova på. Helst sover jag mellan husses fötter på nätterna, för då är det varmt och jag har koll på dörröppningen om något händer utanför.

Om någon öppnar ytterdörren vill jag gärna vara med, men ute är det ju så kallt och blött, så jag nosar på uteluften en kort stund, sen går jag in i huset igen för att hitta någon trevlig och varm plats att lägga mig på.

Maten här är god, det byts sort lite då och då. Alla sorter de har gett mig tycker jag om. Hoppas de serverar mig något extra ikväll när det är ett-årsdagen.

Jag skickar med två bilder på mig.
En är när jag sover i husses säng, den andra är ute på altanen. Min lill-husse dekorerade mig då med en blomma bakom ena öret. Riktigt snyggt tycker jag.


Med vänlig hälsning Stephanie, 090127


Hej!
Här kommer en hälsning från Tibbe (Tiburtius) som adopterades av oss i november förra året.

Tänk så mycket som har hänt på några månader. Jag har fått ett nytt hem, ny matte och husse och på köpet en liten efterhängsen vän vid namn Charlie. Min matte och husse envisas till och med med att numera kalla mig för Nisse vilket jag inte alltid vill lyssna till. Här trivs jag i allafall jättebra! Jag och Charlie leker varje dag. Och nu när jag börjar bli lite modigare är det oftast jag som jagar Charlie istället för tvärtom. Jag busar precis lagom och vet att jag inte får hoppa upp på väggarna som Charlie ändå gör ibland. Jag har blivit riktigt pratglad också. Även fast matte och husse inte riktigt verkar förstå vad jag säger så gillar jag att gå runt och kuttra. Även om det är mitt i natten.
Jag sover gärna under filtarna i våran soffa för att få lite lugn och ro, eller på golvet i hallen så jag alltid har koll på när någon kommer hem. Och även fast matte ibland verkar bli lite irriterad när jag springer runt hennes ben så struntar jag i det. Jag vill ju bara gosa! Jag kan inte förstå att det finns något bättre än att få klia mig bakom öronen. Nu ska jag gå och leka med min nya favoritråtta som ni ser nere på korten. Den är jättemysig!

Matte och husse hälsar och tackar till alla mina gamla kompisar på katthemmet som uppfostrat mig till en så bra kille! De tycker jag är helgo!
Hälsningar från Jenny, Joakim, Charlie och så Nisse! 18 januari 2009


Hej!
Hälsning från Ripley som hamnade i Nora.
Det går jättebra och hon är en helmysig katt.

Min start blev nervös de två första dagarna. Gammelkatten (som inte är så gammal, bara fyra år i sommar) morrade och spottade, men tillslut förstod jag att hon inte var så farlig och gick runt på en egen upptäcksfärd. Jag tog hennes sovplats också, redan det första dygnet. Fientligheten mellan oss gick över snabbt och nu är vi de godaste vännerna. Skrollan har blivigt som en extramamma så hon klämmer fast mig och tvättar mig ordentlig, det tycker jag är helt otroligt skönt så jag lutar mig tillbaka och bara njuter. På nätterna busar vi allt vi kan, det är nästan så att husse och matte vaknar. Det gör de ändå för när vi är klara hoppar vi upp i deras säng för att få lite kel. Vi blir såklart oftast nerkörda på golvet, de tråkmånsarna. Men, det tar vi med en nypa salt och lägger oss i soffan istället. Jag tycker även om lillmatte, som är ett och ett halvt om någon månad och hon tycker om mig. Det första hon gör efter dagis är att gå till "tissen" och klappar fint och gosar med näsan i min päls.

Många goa kattkurr från Ripley. 16 januari 2009

Tack Carin för en jättefin katt!


Hej alla snälla och rara flickor på katthemmet.

Jag, Sessan, tänkte bara berätta, inte lite men mycket, hur vi mår, Sofus och jag.

Sofus har haft lite trassligt under ett helt år nu, som ni kanske vet, och det har varit massor av besök hos veterinärer. Nu ser det ut att äntligen ska ordna till sig. Men man ska inte ropa hej förrän man är över ån, sägs det, men vi ropar hej ändå.

Det hände mig en liten olycka i juni -08, jag skulle hoppa in genom fönstret som gränsar mellan ut och insidan av vårt nybyggda uterum. Där halkade jag så illa på fönsterbrädan att jag bröt tre strålben i min högra framtass. Veterinären sa att en sådan här benfraktur går ju inte att gipsa som man gör på människor, utan det får självläka men det brukar gå bra. Det tar nog ungefär tre veckor så är tassen läkt, sa han, men det tog åtta veckor, innan jag slutade halta. Nu är jag frisk igen och springer som vanligt och jag kan busa med Sofus när han är på humör och orkar.
Jag är slank och smidig och husse säger att jag är hans svarta panter och ”vakthund”???

Kela vill jag bara när jag vill och då på mina villkor. Det bästa vi vet, det är när mina slavar kammar och borstar oss och det gör dom minst en gång om dagen. Det är något som vi njuter av både Sofus och jag. Då står vi i rad och väntar på tur, sedan fuskar vi och börjar om i kön och blir borstade en gång till, jisses vad det är skönt.
På kvällarna vill jag att mina betjänter sätter sig tillsammans i soffan, med mig i mitten. Det måste dom bara göra, annars blir jag sur. Jo jag kan bli sur, men jag är inte långsint av mig. När jag är sur, då går jag bakom soffan en stund och tjurar för mig själv, sedan hoppar jag upp till husse och matte och blir kelad, då blir jag glad igen. Skulle mina två betjänter vara på var sitt håll i huset, då hämtar jag dom och bussar ihop dom till soffan, för nu ska jag ha min gosstund, så det så. Det är väl inget fel i det, jag vill ju också ha min gosestund för Sofus ska ju jämt sitta i husses knä så fort husse sätter sig. Sitter han inte i knäet på husse så ska han sitta på husses rygg, å jämt blir han kelad dessutom tycker han om att bli kramad? Nu unnar jag Sofus allt kel han får, för så dålig som han har varit det hoppas jag att jag slipper. Men att bli kramad???, nää, det är inget för mig. Jag vill ha en öppning så jag snabbt kan pila iväg.
När Sofus är på humör, då tar vi oss en brottningsmatch, sedan rusar vi runt i hela huset och ser till att vi dammar ner riktigt ordentligt för matte. När dammsugaren kommer fram, då gömmer sig Sofus, men inte jag, jag är bara nyfiken på hur den fungerar och vill undersöka den hemska apparaten. Men jag aktar mig noga för slangen där det sugs in saker, för det verkar vara vid den delen det farliga är på oljudsmaskinen.
Föresten så har matte fixat till två kartonger åt oss som vi kan åka i. Jag sitter i den ena och Sofus i den andra, sedan drar matte och husse oss runt i ett snöre som är fäst vid varje låda. För att lådan inte ska göra repor i golvet så har matte sytt fast en tjock duk på undersidan av varje låda, då blir dom smidigare och lättare att dra. När vi sedan möts i något hörn, så händer det att vi byter låda med varandra, på det viset får våra kulier turas om att dra oss runt. Vi misstänker att det inte bara är vi som har det roligt, vi tror även att matte och husse tycker det är skoj, å vilka katter får åka låda som vi?

Så måste jag också tala om att husse har byggt ut verandan åt oss, Kerstin vet hur den såg ut tidigare, så nu har vi en ganska stor plats att vara på, när vi är ute medan vi är inne!!!

Härom kvällen så slank det in en liten mus på verandan, uj, uj, uj, vilken fart vi fick, både Sofus och jag. Vi jagade den lille stackars musen så den höll på att springa ifrån sin egen päls, men den hade tur för den slank ut under ytterdörren, samma väg den kom in. – Varför ska husse göra dörrar så att mössen kan springa ut igen och under dom? Sofus är inte lika bra som jag på att ta mössen, han har ingen vana, men det har jag (jag har ju varit på rymmen). När musen smet iväg blev jag så ledsen så, för jag hade tänkt ge musen till Sofus, min fine kompis. Istället satte jag mig då på vakt och väntade på att den lille musuchlingen skulle komma tillbaka, men inte gjorde den det inte, i varje fall inte den kvällen. Så efter två och en halv timme gav jag upp och smög in till husse där jag kröp upp i hans knä och sökte tröst, (Sofus var inte där då). Jo även jag kryper upp i husses knä ibland, men bara för en kort stund. Husse lovade då att han ska lägga ut en liten ostbit till nästa kväll vid dörren (vid den där springan som jag inte vill ha där) för att locka tillbaka musen, men inte kom det någon mus inte. Medan jag sitter här och väntar, så slår mig en tanke. ”Om inte den där springan fanns, då skulle ju Musse inte heller kunna komma in, jaha, var det så husse menade när han satte en för kort dörr där! nää, kanske inte det, men ändå??
Men tålamod, det har jag gott om och jag ger mig inte i första taget, för nu sitter jag och vaktar på musen så fort jag hinner.


Jag kanske ska berätta lite om Sofus också.

Husse och matte har åkt många mil (det har blivit 119 mil) med Sofus, för att få den bästa hjälpen. Varje gång det är dags att åka med honom så gömmer han sig. Jag förstår honom så väl och jag tröstar min kompis varje gång han kommer hem igen efter veterinärbesöken. Då undersöker jag honom efter nya främmande lukter och väntar tills han vaknar.
Det är inget roligt dom gånger han kommit hem groggy, ja inte av något festande inte, nä inte sådant, utan av alla sövningar hos veterinären han har råkat ut för. Det har blivit fem gånger som han blivit sövd under ett år, då han blivit tappad på urin och spolat ut stenar. Jag har själv haft urinvägsinfektion och vet hur det svider, men det var för snart två år sedan. Stackars lilla Sofus, han har det säkert mer besvärligt. Till mig sa medicinmannen att min infektion går att bota med penicillin. Jaha tänkte jag, bara man blir bra, för det är inte roligt att kissa när det känns som att kissa taggtråd.
Matte hämtade ut medicinen på apoteket, det var tabletter som jag tog så duktigt så, och jag blev bra på en vecka. Men se Sofus, han har det väldigt svårt med att ta tabletter, han spottar ut dom igen. Därför fick han åka bil så mycket för att ta sina sprutor. Varje dag, i tio dagar i rad, skulle han ha dom och det har han fått göra i fem olika omgångar. Han har fått prova på 3 eller 4 olika sorters penicillinkurer innan annalyserna hittade rätt sort som bet på dom hemska bacilluskerna.
Veterinären trodde först inte på husse när han talade om att Sofus var lite knepig med medicin i tablettform, så han skulle visa husse hur man gör. Medicinmannen böjde huvudet bakåt och öppnade munnen på Sofus, så stoppade ner en penicillintablett långt ner i halsen.
”Så här gör man! det var knappt att Vet hunnit uttala de orden innan Sofus spottade ut tabletten.
”Den där vill jag absolut inte ha, dom spottar jag ut och tvingar du i mig fler då sprutar jag slem på dig, sa Sofus. Så efter tre försök gav även medicinmannen upp och sa:
”Det var en envis rackare, det får nog bli så att Sofus får sin medicin injicerat och tyvärr så måste han komma hit för han måste ha det varje dag i tio dagar. Och många kurer blev det med olika penicillinsorter innan rätt medicin kunde tas fram.

I början av november fick Sofus åka till Västerås för undersökning. Där finns en veterinär som har en sådan där ultraljudsapparat så det går att se om det finns större stenar i urinblåsan än det grus som dom spolat ut.
Där fick Sofus beröm för att han var en så duktig kisse som inte protesterade fast han blev lagd på rygg i en vagga och fick magen rakad. Inte ens ett pip sa han när dom tog blodprov i tassen.
Ultraljudet visade att det fanns tre stycken stenar i urinblåsan. En på tre millimeter, en på sju och en på åtta millimeter, det är dom som sitter och skaver och ställer till det så i urinblåsan att han kissar blod. Hur stenarna kommit dit kan bero på mycket, dels genom den vanliga maten om den innehåller för mycket magnesium men även alla penicillinkurer kan påverka, fick vi veta, men också övervikt kan leda till stenblidning i urinblåsan, likaså om urinen innehåller fel ph-värde.
Efter behandlingen och blodanalysen, sa veterinären att vi först skall prova med ett specialfoder som kan lösa stenarna. De upplösta stenresterna brukar gå att kissa ut, men det finns en liten risk att större ansamling måste spolas ut. I de allra flesta fallen brukar det gå bra, och en operation kan då undvikas.
Efter fyra veckor var vi på återbesök i Västerås, då visade det sig att den minsta av stenarna var upplöst till en del, medan de andra två hade bara smält ner något lite?
Veterinären tyckte ändå att det såg ganska lovande ut, så vi försöker ett tag till med samma foder, sa hon, för en operation är ändå en operation och det är nog inte så roligt för Sofus som redan har gått igenom så mycket.
Nu har vår ordinarie veterinär köpt en egen ultraljudsapparat och han kallade på Sofus som sin förste patient, att prova den nya apparaten.
Sofus var lika snäll denna gång också, och undersökning visade att stenarna inte hade minskat, utan snarare ökat i storlek. Den lilla stenen var nästan borta, men de två övriga var sju och nästan nio millimeter.
Det enda att göra var nu operation och den gjordes den 15 december 2008. Operationen gick bra, Sofus syddes med 30 stygn på magen och många fler innuti. Stenarna skickade på annalys och det visade sig vara av arten oxalat, en stensort som inte är löslig utan måste oppereras bort.

I dag, den 14 januari 2009, är Sofus en pigg och glad kisse igen. Nu är han som för ett och ett halvt år tillbaka, sprallig och lekfull. Nu slipper han alla lådbesök som han tidigar besökte en gång i timmen, ibland varje kvart. Nu räcker lådbesöket 2 à 3 ggr per dygn och det är mer normalt.

Alla veterinärbesök kostat ganska mycket för husse, trots att vi är försäkrade båda två, Sofus och jag, så med resorna har husse betalat 14 500 kr själv, medan försäkringen har betalat 34 300 kr. Tänk om husse inte hade haft oss försäkrade, då kanske vi hade blivit utan julklappar i år? Men tomten kom ändå, fast vi inte tror på tomten, varken Sofus eller jag, för vi vet att det är husse och matte som kommer med våra klappar.

Det blev lite långt det här, ändå är det bara ett litet lite sammandrag ur vår dagbok, vilken är minst trettio gånger så lång och innehåller många mer händelser ur vårat dagliga liv.

*******

Husse brukar ju skicka ett litet bidrag till katthemmet då det är jul, men som ni förstår så har det gått mycket av husse och mattes pensionspengar till Sofus och dom måste tyvärr skjuta upp bidraget till jan – 09, då det förhoppningsvis har stabiliserat sig lite i kassan, men vi hoppas att det är lika välkommet då?


Vi hälsar nu till alla på hemmet och önskar Er en God fortsättning på det nya året och att många kissar hittar till nya fasta hem, med snälla hussar och mattar.


Hälsningar från Sessan & Sofus, husse och matte hälsar också. 14 januari 2009

PS. Nu har jag fått tag på musuchlingen. DS.
Skickar med några bilder på oss. Några på Sofus kan vara lite otäcka, men bara för att visa litet av det han gått igenom.


Hej hej!
Här kommer ett par rader från ett blåsigt Stockholm. Nu har jag (Knotan aka Pysen) bott en vecka i min nya familj och därför tänkte matte att ni skulle få veta hur det går för mig. Just nu sitter jag och tittar ut över trafiken som far förbi på stora vägen och det tycker jag är jättespännande. Min nya kompis Vilda ligger och sover i "sin" fåtölj. Henne kan man reta gallfeber på hur lätt som helst. Det är bara att jaga henne lite. De första två dagarna när vi träffades var hon lite fräsig och morrade en del men hon kunde inte låta bli att följa efter mig så jag gjorde små skutt för att visa att jag bara vill leka. Vet inte om hon fattade det för nu springer hon bara sin väg när jag vill leka med henne... I övrigt så har vi en lång korridor som jag kan springa fram och tillbaka i hur mycket jag vill och det började jag med på en gång första dagen. Det finns så många fönster här också så jag var tvungen att springa runt till alla och "kvittra" lite i vart och ett. Efter att jag hade gjort så började jag göra mig hemmastadd. Jag har hittat alla bra ställen att vila på, som ni kan se på kortet; elementet t ex, där är det varmt och gott. Men fåtöljen får jag inte använda för Vilda så jag schasade bort henne från Husses och Mattes säng i stället. Där trivs jag nog allra bäst, mitt emellan ska det vara. Jag vill helst ligga nära, nära husse för han är min favorit. Maten är smarrig här, burkmat får jag två gånger om dagen och ibland lite skinka, som jag tycker är jättegott. Husse och matte försöker få upp mig i vikt och var inte så impade av mina 3, 3 kilo som jag vägde när jag kom hit så jag gör mitt bästa för att äta upp mig. Nä, nu ska jag kolla vad husse gör ett slag. Hör av mig snart igen! Förresten; vi har gått helt över till namnet Pysen. Matte tycker att jag är en riktig Pys, ja så var det med det.. Hej så länge från Pysen med matte och husse! 11 januari 2009


Här kommer katthälsningar från fyra nöjda katter.
Tsuan har utvecklats en hel del sedan han flyttade till oss. Från att ha varit en kuvad brorsa har han förvandlats till en liten ordningsvakt. Akta den sig som är dum mot andra eller honom. Tsuan följer matte vart hon går, men det är bara husse som får gosa med honom i famnen. Läääänge. Tsuan har fått ett smeknamn: Bubbas.
Tacey är damen i sällskapet som föredrar barnen i huset. Hon undviker att busa med Amri, då han är lite hårdhänt ännu så länge. Är det någon som badar i badkaret är hon med på kanten. Glömmer man hushållsrullen eller tidningen på köksbordet får man skylla sig själv. En dokumentförstörare har inte en chans mot Tacey. Små, små pappersbitar är vad som finns kvar sedan.
Amri har tagit hushållet med storm. Och han har fått inse att det inte är han som bestämmer. Tsuan har satt honom på plats. Amri har i stort sett slutat mobba de andra. Gör han det får han en dagsedel av Tsuan så att det ryker vita tussar. Amri tycker om att bli klappad. När barnen lyfter och bär på honom blinkar han bara godmodigt åt dem.
Samri gillar att leka med alla sina kattkompisar. Numera slipper han pipa åt Amri när han blir för hårdhänt. Ordningsvakten Tsuan håller ett vakande öga på leken, och då vågar inte Amri vara dum. Samri kurrar högt om man pratar med honom. Klappar man honom faller han till golvet med en duns.
Amri sover hos matte, Tsuan hos husse, Tacey hos något av barnen och Samri växlar mellan husse och matte.
På morgonen kommer alla katterna och hälsar på alla när vi går upp. Ibland snubblar vi lite, för fyra katter som snor runt fötterna när man är trött på morgonen kan orsaka vissa problem med balansen. Men det är underbart med så härliga katter.
Något som alla fyra katterna gillar är när någon tar ett långt snöre och drar utefter golvet. Gärna om barnen springer med snöret. Ibland springer de så att de far in i varandra, men ingen bryr sig om det.

Kissarna och vi tackar er väldigt mycket för att de fick komma till oss. Tur att ni finns.

Hälsningar från Tacey, Amri, Tsuan och Samri.

I början på december 2008 fick vi hem ett svart litet knyte från Lotta E. som hon döpt till Luca Toni. Han är troligen född någon av dom sista dagarna i augusti. Han föddes ute av en tam mamma, men ingen visste att hon hade ungar förrän hon kom hem med tre små knyten, och då var dom c:a 4 veckor gamla och vilda såklart. Varken mamman eller ungarna kunde behållas av den tidigare ägaren, därför hamnade dom i ett jourhem. Lotta har gjort ett enormt arbete med att få ungarna tama, och trots detta var Toni rädd och ledsen när han kom. Men det gick sakta men säkert över. Det konstiga är att han var minst rädd för vår Tax Lisa. Han tydde sig till henne, och efterhand tog han henne som en slags fostermamma. Lisa tillät tom Toni att tutta på henne. Men det har vi försökt ta ur honom, Lisa blev alldeles förstörd på spenarna. När han inte fick tutta på spenarna, så tuttade han på pälsen under öronen på Lisa. Toni och vår gamla 12 åriga hankatt går också bra ihop nu, men det tog lite längre tid för gammelkatten att acceptera Toni. Nu har vi en härlig, helt sjukt vild kattunge, som tycker att bästa tiden för motion är sådär tio halv elva när vi tänkt gå och lägga oss. Då springer han av sig lite energi med att springa i trappen till övervåningen upp och ner ett antal gånger, och sedan från rum till rum på nedervåningen ett antal gånger så det låter som om minst en elefant var i farten,tills han utmattad lägger sig på någon stolsdyna för att sova. Inte undra på att han är mager, trots att han äter som en häst. Men han mår bra, och vi mår bra av en kattunge i huset igen. Hälsningar från Tonis matte och husse i Ervalla.

Hälsningar Else-Marie Jansson, Ervalla. 5 januari 2009