Hälsningar skickas till jaana@orebrokatthem.com



Se katternas hälsningar från 2013, 2012, 2011, 2010, 2009, 2008, 2007, 2006.



Hej!
God jul och Gott nytt år från Sabby, Sabriel och Sacco. Klicka här för att läsa!
Pär-Erik och Eva, 23 december 2011
Hej!
Här kommer en hälsning från Brandon som bott hos oss i Västerås i snart 3 år nu. Han var en av de många katter som omhändertogs i Vretstorp. Det var precis som om han kände på sig att vi kom och hälsade på i jourhemmet för hans skull. Jourhemsmatte berättade att han inte brukade hålla sig framme som han gjorde då vi var där. Han var skygg, men låg nästan hela tiden i närheten av oss när vi satt och fikade. När Brandon så flyttade hem till oss var han till en början så skygg att han bara låg och morrade under en garderob - det tog ett par dagar innan han lät sig klappas, men när han väl kom underfund med att vi inte var farliga blev han världens mysboll. Det visade sig även att han skulle växa till sig rejält och är numera en stor och ståtlig katt. Han är väldigt nyfiken av sig och vart man än vänder sig här hemma dyker hans runda huvud upp. Redan tidigt utsåg han Tindra, vår Parson Russell Terrier, till sin bästis. Tindra är inte alla gånger lika förtjust i hans uppvaktning, hon muttrar lite, men det låtsas inte Brandon om ;) Andra gånger, framförallt då vår andra hund Nova, som är en Dobermann, inte är hemma tycker Tindra att Brandon är världens roligaste buskompis. På kvällarna busar Brandon med Ronja, vår 10-åriga katt, full fart upp och ner för trappan.
Tack till Örebro katthem och alla som ställer upp som jourhem - ni är helt suveräna som ger alla katter en chans!

God jul och Gott Nytt År!
Önskar Brandon och familjen Öberg - Rautiainen i Västerås, 30 december 2011


Så är det dax för 4:e julen med mina fina kissar, Tora och Beata.
Det märks verkligen att de trivs med mig. De möter mig i dörren när jag kommer hem och framför allt Tora vill vara nära mig hela tiden. Att det är Tora som bestämmer över nya klätterställningen märks tydligt(se bilden). Om Beata bara närmar sig den blir hon bortjagad, fast ibland verkar det som om hon gör så bara för att få busa med Tora.

Just nu ligger Beata och sover på en av mina köksstolar och Tora ligger mellan mig och tangentbordet på mitt skrivbord. Detta är hennes absoluta favoritplats.

Så med detta ger jag, Tora och Beata er vår julhälsning. Tack för er bra arbete! 17 december 2011


Hej!
Igår var det fyra år sedan Frigga kom till oss. Numera är det en matglad,lite fylligare dam som älskar att vara med där det händer. Jägare av ragn- har inte haft en fluga, mygga eller nattfjäril som stört nattsömnen på länge. Är det okända människor på besök eller dammsugaren framme så väljer hon tillflykt till ett av sina gömställen dock :)
Tack för det arbete ni gör för att ge dessa katter ett bättre liv.

Hälsningar från Hannes och Linda, 17 december 2011


Hej!
Nu har Dots Pärlan och Dots Kitt varit hos oss i 8 månader, fast det känns som om de alltid funnits hos oss.
De första dagarna låg de under badkaret och kom bara fram när det var mat och på natten. Sedan erövrade de vårt hem bit för bit och ligger nu utspridda helt ogenerade i fönster, på klädhögar eller i soffan - gärna där man själv satt alldeles nyss, så fort man ska hämta något i köket.
Kitt gillar fortfarande inte att bli klappad, såvida hon inte snudd på sover. Då kan man få röra lite försiktigt. Däremot springer hon inte undan på samma sätt som i början. Hon hoppar upp i knät när det bjuds på godis. Hon är som en kattunge fast hon är 6 år. Full fart över möblerna, fast inget förstört än så länge.
Pärlan är en livsnjutare av stora mått och slänger sig helt på rygg för att bli kliad. Hon är svårflörtad med maten och äter bara vissa torrfoder och tonfisk, men förmodligen desto mer när hon tror att vi inte ser, därav den lilla magen. Pärlan har också nyss börjat att hoppa upp i sängen, gärna rakt i magen på en sovande husse eller matte, så att man nästan tappar andan. Sedan ska det tvättas krukväxter eller väskor emellanåt! Gärna medan hon blir kliad! Skumt beteende. Har aldrig haft en katt som gör så.

Våra sofflejon verkar trivas ännu bättre i nya lägenheten som vi flyttade till i oktober. Den är aningen större, men framför allt har den balkong, som de nog kommer att uppskatta mer under sommarhalvåret. Pärlan har fått prova koppel, men hon la sig platt på marken. Vi ska testa mer när våren kommer.
Kort sagt trivs vi alla med varandra och önskar er och alla kissarna på katthemmet en riktigt God Jul!

//Fredrik, Maria, Pärlan och Kitt, 14 december 2011


Här kommer en bild på Lester som adopterades januari 05, och Alexander Ovechkin (tidigare Tjosan) som adopterades i år Mvh Maria, 12 december 2011


Hej!
Beano och Ronja, eller Harry och Hedda som de hette när de kom till oss, har nu bott hos lyckliga husse och matte i ca tre månader.
Ronja var väldigt skygg i början och det tog flera veckor innan hon ville bli klappad. Beano däremot, ville ha närhet redan efter några dagar.
Nu är de båda väldigt sällskapliga, kommer när man ropar på dem, hälsar när man kommer hem, sover i vår säng om natten (så fort klockan ringer på morgonen, kommer de fram och kurrar och vill gosa och kanske få upp oss snabbt ur sängen och göra något kul).
De äter väldigt bra och har växt en hel del. Pälsen glänser och är så mjuk så.
De leker väldigt bra tillsammans, jagar varandra, smyger på varandra och somnar tryggt tillsammans när de tröttnat. Favoritleken är när man kastar små matbitar som de kan jaga, då är de verkligen på hugget. Vi har gjort plats i flera fönster, där gillar de verkligen att sitta. Är värdringsfönstret öppet sitter de gärna där och drar in alla lukter och lyssnar på det som händer utanför.
Som läget ser ut nu så är de lägenhetskatter, men tids nog, när våra utbildningar är klara, kommer de högst troligt bli huskatter med tillgång till skog och lek.

Vi är väldigt glada åt vår utökade familj!

//Beano, Ronja, Karin och Linus, 5 december 2011


Här kommer en hälsning från Puh (S*Gandolins Jason).

Puh flyttade till oss 2007. Som jag skrev 2009 så är det en äventyrlig katt. Då var han inte van att vara ute. Det är annat nu.
Midsommar 2010 flyttade vi ut på landet, så nu när Puh är 9 år så har han fångat sin första mus och ätit upp den. Jag är så stolt över honom.

Puh har också fått sig en ny kompis - Trocadero. De är som ler och långhalm, även om Trocadero kan vara lite för påfrestande med sin energi - han är ju bara 2 år.
Puh är fortfarande den som styr och ställer här hemma. Han slår till de hundar som vågar sig in på gården och sedan jagar han iväg dem. Han har också försökt fånga harar - men utan någon större lycka. Han och de andra katterna i hushållet är kompis med de rådjur som kommer till oss. Det är spännande att se dem ansikte mot ansikte. Först blev vi rädda men nu är vi vana.

Vi har några förvildade katter som kommer hit ibland, men då är det liv i luckan. Senast så bröt Puh ena klon. Han fick gå på smärtstillande och antibiotika under en vecka. Delar av pulpan lämnades kvar och nu håller en ny klo på att växa ut.

Han väcker mig oftast vid 5-tiden och vill ut. Vid 7-tiden kommer han hem och vill sova. Då är det under duntäcket han bäddar in sig.

Som ni förstår så är Puh en lycklig katt.

Hälsningar från Puh och Monika, 21 november 2011


Hej! Vill skicka en hälsning från Borghild (numera Kattis) och ett stort tack till Örebro Katthem. Min mamma Ruth fick tyvärr lov att avliva sin älskade katt Molly förra året. Hon hade hunnit bli 16 år och åldern och sjukdomarna började ta ut sin rätt. Det var givetvis ett hårt slag för henne då Molly var ett sånt sällskap i den annars tysta lägenheten. Efter lite tjat gick mamma dock med på att ringa till katthemmet för att höra om det kunde finnas någon lämplig katt att bekanta sig med. Så kom då äntligen Borghild. En jättesöt men tyvärr livrädd liten kissekatt som genast sprang bakom tvättmaskinen och gömde sig. Det tog tid att få henne att lita på människor. Hon var ute och såg sig omkring nattetid då det var tyst och mörkt i lägenheten. Annars låg hon högt uppe på någon garderob eller bakom soffan och tryckte och såg livrädd ut. Sen började det lätta en aning för mamma. Hon kom fram och luktade lite och till slut kunde hon ligga framme så länge det bara var dom två i lägenheten. Vi andra då, ja, det tog säkert 5 månader innan hon kom fram så vi verkligen fick se hur hon såg ut. Innan hade vi bara sett en hukande katt som springande flydde så fort vi klev innanför dörren. Men sen, sakta men säkert började hon vänja sig vid att vi kom dit flera gånger i veckan, och att vi inte verkade vilja henne nåt illa. Nu är hon världens finaste, snällaste och keligaste lilla katt. Vi döpte om henne för Borghild var väl inte vårt ultimata kattnamn. Numera heter hon Kattis, vilket passar henne alldeles utmärkt. Hon är en riktig knäkatt. Eller allra helst ligger hon på mammas bröst/mage och sover. Hennes favoritplats är den inglasade balkongen. Där finns tryggheten samtidigt som det är lite känslan av frisk luft. Skickar med några kort så ni kan se hur fantastiskt fin hon är.
Tack igen för fina lilla Kattis, allas vår ögonsten!

Hälsningar från Ruth, Marie-Louise och Helena Albertsson i Örebro, 30 oktober 2011


Hej!
Tiden går så fort och nu har Sigge och Sixten (Tau och Dallas) redan blivit sex månader. De är två helt underbara katter: vill vara nära och är nyfikna och är väldigt pratiga. Än så länge har vi inte släppt dem ute fritt, men vi tar promenader i sele vilket de gillar. Jag förberedde barnen på att sele kan vara lite nytt och kanske obekvämt i början, att vi kan ske får ta det stegvis för att katterna ska vänja sig, men nej, de stegade ut iklädda sina nya "munderingar" utan att blinka. Ett och annat spännande kattmöte med grannkatterna har det blivit då. Ja, det känns helt rätt för hela familjen att vara med katter. Vi kommer att kastrera dem runt jul. De har tappat all feberpäls och mår bra!
29 september 2011


Hej!

Idag är det 1 år sen Mr Cool flyttade in hos oss :)
Han var blyg och reserverad under dom första månaderna men har sedan blivit jätte kelig och go, och trivs toppenbra i vår familj, han har även fått 2 kompisar (på bilden är Mr Cool med Emma (Savannah)) och Max (huskatt).

Med vänlig hälsning familjen Norberg i Lillån, 12 september 2011


I nov 2009 kom Sizzla till oss (hon hette då Fredrika). I presentationen för henne stod det "Försiktig men kan busa också" Vi kom ganska snabbt fram till att det borde stått "Busig men kan vara försiktig också"! Hon har busat sen den dag hon kom och är ständigt på gång med nya bus, alltid lika go och glad. Hon är en riktigt fin katt! Lisbeth & Måns, 4 september 2011


Hej!
Allt går bra med Blake och han tar för sig mer och mer! Allt är ett äventyr...:)
Ha det gott!

Mvh Madde, 4 augusti 2011


Hej!
Jag vill bara att berätta att Sigge och Sixten (f.d. Dallas och Tau) har funnit sig väl tillrätta hos oss, även om det finns mer att upptäcka förstås. De är så tillgivna och sociala och lekfulla. Det märks att de har haft det jättebra hos jourhemmet innan. :) Allt har gått bra med mat och magarna är i fin form under foderbytet. Även om de har varandra och både sover tillsammans och brottas med varandra, börjar deras olika personligheter märkas även för oss. Sixten verkar vara mer storebrorsa och lite ansvarig, men är samtidigt en riktig buse och akrobat: Jisses vad han kan klättra ;) Sigge är älskar bollekar och är den som kommer och väcker på morgnarna och är då väldigt kelig. Han står först i kö när det är mat!
Vi ska köpa selar till dem så att de får gå ut i band i början, vill inte släppa dem nu och inte heller förrän de är idmärkta. Tycker att de är lite för små än. Men, de är nyfikna så dörrarna får passas varje gång vi ska ut.

Hälsningar från oss Sigge, Sixten, Ulrika med familj, 22 juli 2011


Hej!
Elvin och Belle adopterades 2008 och har nu klarat sig igenom en kall vinter. Då får man samsas ibland för att hålla värmen! De njuter av att det har blivit varmare och att det finns insekter att jaga och gräs att äta ute. Av någon anledning är det mycket godare än kattgräset inne.

Mvh Eva, 19 juni 2011


Hejsan!
Majken har nu bott i sitt nya hem i lite drygt ett år. Det är kanske lite sent för en hälsning men jag tänker bättre sent än aldrig. När hon först kom hem till sitt nya hem var hon lite skygg och tillbakadragen men hon har växt och tagit mer och mer plats (inte fysiskt, där har hon krympt något kilo), numera puttar hon nästan ur mig ur sängen där vi sover tillsammans jag och båda katterna. Hon har sällskap här hemma av en till kattkompis. Han är nog lite väl enerverande ibland och då sätter Majken ner foten och visar vem som bestämmer. Men för det mesta ligger hon bara och myser och väntar på att bli kliad. Gos är något hon verkligen älskar, det kan aldrig bli för mycket! I skrivandets stund ligger hon på rygg och snarkar bredvid mig och hälsar att hon trivs väldigt bra i sitt nya hem. Och jag, matte, hälsar att Majken är den mest underbara katt man någonsin kan tänka sig!

Skickar med lite bilder på min prinsessa. Hon sover på de flesta, men det är ju också det hon gör mest så det visar hennes rätta jag. Efter en behandling av öroninfektion har hon dock fått spring i benen igen och nu finns det tillfällen då hon hoppar och kutar som en liten köttbulle i hela lägenheten vilket är underbart att se! Med tanke på smeknamnet mormor Majken hon hade på katthemmet trodde jag inte hon skulle få sådana ryck, eller vad man ska kalla det. Men hon kanske har gått från mormor till krut-mormor :)

Tack för allt jobb ni gör på katthemmet! Ni gör en god insats i samhället och gör många hem glada när de får tillökning :)

Hälsningar Sara, 24 maj 2011


Jag adopterade Manolito i juni 2010. Han har blivit en alldeles underbar katt! När han först kom till mig var han skygg och jag kunde inte klappa honom. Men han har gjort enorma framsteg och är nu som vilken katt som helst och han låter mig till och med bära honom utan att han slingrar sig. När jag sitter i soffan och kollar på tv om kvällarna ligger han alltid bredvid mig och vill vara med. När jag sen går och lägger mig följer han med och lägger sig bredvid mig i sängen.

Jag har förutom Manolito tre honkatter som han kommer väldigt bra överens med men det är speciellt en, Fia, som han tycker allra mest om och han riktigt myser när han får ligga bredvid henne. Han verkar tycka om livet som utekatt och håller sig mycket på tomten, men ibland drar han iväg en längre bit. När jag grillar är han gärna med och hoppas få smaka en köttbit.

Snart är det dags för mig att börja åka till sommarstugan. Det kommer bli spännande att se hur det går. Han fick inte följa med till stugan förra året för jag ville att han skulle bli ordentligt trygg här hemma först.

Jag ångrar inte en sekund att jag adopterade Manolito trots att han var väldigt skygg i början. Jag har fått jobba för att han ska vinna mitt förtroende och det har varit väldigt roligt att följa hans framsteg. Det har tagit sin lilla tid men det har varit väl värt mödan. Jag vill verkligen uppmana alla att inte vara rädda att ta sig an en skygg katt. Innerst inne finns där en riktig goskisse som vill ut, det tar bara olika lång tid men när man väl har vunnit missens hjärta har man det för alltid!

Hälsningar Karin Fogelqvist med katter, 20 maj 2011
Hejsan!
Jag har adopterat Kiros av er! Och "Så söt att man kan äta upp honom" stämmer bra än idag!
Tyvärr heter han dock inte Kiros eftersom "jourhemmet" kallade honom "pelle" men här hemma kom ja inte på något så han heter Nameless nu, kan låta hemskt men han lyssnar väldigt bra på det :)
Han är världens underbaraste katt. Han är tillgiven till dom flesta han möter. Dock är han väldigt oroligt när jag lämnar hemmet eller jag inte finna i närheten då straffkissar han inne på mina saker. Men det började när han vart könsmogen och jag började vara borta väldigt mycket. Nu idag är han kastrerad och han bor med mig hela tiden. Ända sedan han vart kastrerad har han blivit en busig katt med sitt favorit lekdjur och älskar människor och uppmärksamhet. Nästan vemsomhelst kan ta upp han i famnen och han trivs. Han mår väldigt bra men gillar inte att vara ensam. Men det behöver han inte vara så han är underbar. Jag älskar honom och dom flesta han träffar älskar honom. Tack för att jag fick min lilla bebis.

MVH
Hilda-Maria Edström, 18 maj 2011
Hej!
Vi vill bara skicka en hälsning fån oss och Mor Mia, hon är världens underbaraste katt. Hon vill kela och gosa med alla, nattar yngsta sonen och sover gärna hos oss. Vi älskar henne så mycket.
Hälsningar familjen Eriksson, 27 mars 2011


En hälsning ifrån Passion och Choise (numera Molly)! 26 mars 2011


Hej!
Vi har förstått att Rafaela (som numera heter Felicia) var en liten kändis hos er på katthemmet, så vi tänkte det kunde vara på sin plats med en liten hälsning från oss!
Felicia hade ju väldiga problem med att gå och hoppa när hon flyttade till oss, och det känns kul att kunna säga att hon nu springer runt i lägenheten på eget bevåg, själv hoppar upp i sängen och till och med har börjat sitta på rumpan istället för att glida ner och lägga sig på sidan. Självklart finns det en bit kvar att gå då hon fortfarande inte rör sig som "en vanlig katt", men vi är helt säkra på att hon kommer att bli helt återställd inom sinom tid. Felicia har också visat sig vara en riktig liten kelgris, hon följer efter en runt i lägenheten och pratar med sitt karaktäristiska kurrande, och ligger gärna på golvet bredvid soffan när vi tittar på teve. När det inte pratas tillräckligt mycket ger hon ifrån sig ett ljudligt mjau, vilket oftast sker på nätterna. Hon verkar inte förstå att matte och husse också vill sova ibland, utan kommer och väcker oss prick klockan 6 varje morgon :) När vi var och hälsade på Felicia hos hennes jourmatte, visade hon sitt sämsta humör och fräste till största delen. Detta har nästan helt försvunnit, vi tror att detta till stor del beror på att hon nu bor själv och inte behöver försvara sig mot andra katter. Felicia är dock i grund och botten en katt med mycket vilja och humör, och hon säger till så fort någonting inte passar!

På bilderna syns hon i favoritsovplatsen, en flyttkartong, med en leksak och ute på balkongen :)

Vänliga hälsningar från Felicia, Hanna och Johan i Örebro, 7 mars 2011



Hej!
Jag tänkte bara skriva och berätta lite om hur Safira har det. Sen hon kom hit så har det hänt massor, från att från början sitta under soffan till att bli en gos-katt som gärna kommer upp i sängen och myser. Hon är fortfarande skygg och skräms av snabba rörelser, men inte alls som hon var i början. =) Hon har en egen favoritkorg som är en stor trygghet för henne och där får även andra människor komma och klappa henne.
Safira har fått en pojkvän i en stilig skogiskille som har flyttat in här. Hon är helt förälskad och jag tror det är mycket tack vare honom som hon gjort så stora framsteg. De är hur goa som helst tillsammans och trivs med livet.
Så allt är bra med den lilla goa Safira, jag trodde aldrig att hon skulle visa sig vara en sån kelsjuk katt och hon har världens gulligaste, tysta spinn. =)
Tack för att ni gör ett toppenjobb så att jag kunde få hit min lilla skatt-katt!

hälsningar Josefin och Safira, 3 mars 2011
Hej
Här kommer en hälsning från Shaman (f.d Fatima) eller Svampyren som hon kallas till vardags. Hon är fortfarande lika vild och far runt som en tromb igenom lägenheten när buslusten drabbar henne. Hon är oftast mer som en hund en som en katt vill inte vara själv utan sitter och små piper om jag måste gå ut och är lika glad som en jycke när jag kommer hem:-) Tyvärr så har hon fortfarande kvar snuvan och det verkar inte som det går att göra så mycket åt den enligt hennes vet. Svampyren kommer bra överens med mina andra katter och är deras boss nuförtiden. 1 mars 2011.


Hej
Här kommer en hälsning från Gabbis, Tildo och Tamarina.
Allt är bra med oss och vi stormtrivs. Alla är vi keliga och goa, Gabbis har gjort jättestora framsteg och man kan utan större problem lyfta henne. Tamarina brukar för det mesta ligga under täcket där hon stotmtrivs. Tildo har ett kärt förhålland med Gabbis som syns på fotona.



Våra mattar Eva och Sofia Bengtsson från karlskoga hälsar. 26 februari 2011.
Hej!
Nu har vi haft Gräddnos(Iggy) och Nalle Rufs(Pop) i 3 veckor och ville bara hälsa och tacka er på katthemmet och speciellt Lotta Ekelöf som har gjort det möjligt för oss att få våra underbara kissekatter Pop och Iggy.
Det är mycket liv och spring hos oss nuförtiden och vi är verkligen glada att vi bestämde oss för att adoptera två katter, de leker mycket tillsammans och när vi inte är hemma har de varandras sällskap.
Vi har köpt en laserpekare som dom älskar att springa runt och jaga, sen blir det oftast till att kollapsa i soffan och sova lite :)

Trots busigheter har blommorna och deras krukor fått vara ifred, mestadels, man kan ju inte alltid göra som matte o husse vill när man är katt men dom är väldigt lättlärda och intelligenta!
Dom sitter gärna o tittar på när vi gör saker lagar mat/städar/ etc, det gäller ju att hålla koll på oss :)

Vi trivs jättebra som kattägare och nu kan man inte tänka sig hur det skulle vara utan de små hårtussarna som yr runt i hemmet!
Tack!



Hälsningar,
Anna och Fredric, 7 februari 2011
Hej på er!
Vill hälsa från Petronella. Hon verkar må ganska bra, hon hostar fortfarande lite. Men jag hoppas att det ska ge med sig.
Hon springer runt i hela vårt hus och verkar trivas bra. Ligger med oss i soffan på kvällen och med oss i sängen på natten. Detta trots att vi ej tänkt ha henne i sängen. Hon vägrade vara i köket på natten, skulle in till oss. Så hon fick bestämma.
Hon äter bra och sitter och smyger på de två kaniner som nu bor inne för tillfället i sina burar.
Sen när snön har smält så ska hon få prova att komma ut, vi får hoppas att hon vill detta.
Inga problem med kattlådan, hon sköter detta jättebra.
Så det känns som hon bott hos oss länge nu.
Jag har pratat med Kristina Åblad idag, men ni får också en hälsning.
Många hälsningar från Gunilla och Karl-Gunnar Andersson i Kopparberg och även Petronella, 18 januari 2011
Här kommer en katthälsning från Nisse (alias Purjo)!

Sista helgen i november 2009 flyttade jag från mitt jourhem inne i Örebro till Brevens bruk i Östernärke! Från stadsbo till landsortsbo!

I mitt nya hem väntade mina syskon Sixten och Tessan på mig, dom tog bra hand om mig från första stund, bäst kompis blev jag med Sixten. Den där tjejen Tessan var lite svårare att komma underfund med, men så småningom gick även det bra! När jag hade bott ett par veckor i Brevens fick jag ett sele, jag fick gå ut och bekanta mig omgivningen och ganska snart kom det en massa vitt från himlen, husse och matte sa att det kallades snö. Allt såg så mycket annorlunda ut.

En dag i januari fick jag och mina syskon krypa in i våra transportburar för att åka till veterinären, det var så konstigt, vi skulle sova ett par timmar hos veterinären, när vi vaknade igen förstod vi att något hade hänt! Mina syskon hade blågrön färg i öronen och det gjorde ont i bakre delen av kroppen. När husse och matte hämtade oss var jag jätte ynklig, jag sov hela den dagen!

En tid efter vår kastrering fick vi prova på att gå ut själva, det var jätteläskigt men spännande. Mina syskon Sixten och Tessan tyckte det var bäst att stanna vid dörren men jag ville gärna gå lite längre! Vi fick prova varje dag att gå ut en stund själva, det var jättespännande, så länge det fortfarande var snö tyckte jag också att det var kul att sitta på min husses axel när det blev för kallt om tassarna!

Snön började smälta på tomten och ännu en gång såg naturen annorlunda ut, på gräsmattan fanns bara en snöhög kvar men under den fanns det något som vi alla satt och lyssnade på! Ingen av oss lyckades få den lille rackaren men jag har tagit revansch på det under våren/sommaren/hösten som gått.

Jag har utvecklas till en rikigt jägare, jag har fångat otaliga sorkar, möss och fåglar! Men jag får snabba mig på att äta upp annars försöker någon av syskonen att ta mitt byte. Till min lista över byten kan också and och harunge läggas....

I maj förändrades livet hos oss i Brevens, en dag kom husse och matten hem med en transportbur, ut ur buren kom en kattunge, röd, och dom kallade honom för Charlie, skulle han bo här eller var han gäst...hm ja någon gäst var han inte iaf! Han blev kvar!!

Att vara en katt som får vara ute kan innebära risker, jag älskar att klättra i träd bl.a. men det är inte bra att människor lägger glasskärvor under träden, en dag när jag skulle hoppa från mitt favorit träd låg där glas! Jag gick hem och min husse och matte blev alldeles förtvivlade när dom såg att jag blödde ur tassen. Det gjorde jätteont! Husse och matte försökte göra rent mitt så men jag är inte så förtjust när någon håller fast mig så jag fick åka med husse och matte till veterinären. Hos veterinären fick jag sova en liten stund, dom rakade min tass och jag fick tassen rengjord ordentligt, jag hade fått ena trampdynan uppskuren av glasskärvorna! När jag kom hem sov jag hela dagen och när jag vaknade ville jag gå ut! Men husse och matte lät mig nu inte gå ut på mer än en vecka eftersom jag hade ett så stort sår som inte fick bli smutsigt.

Sommaren innebar en allvarlig skada till, jag blev huggen i båda framtassarna av huggorm, min lillhusse var med mig ute när det hände och han bar mig hela vägen hem och det var förmodligen min räddning eftersom jag inte belastade mina ben precis efter betten. Återigen fick jag vara inne ett par dagar för att vila och bli frisk. Min matte kallar mig för Emil eftersom jag är så busig och en liten olycksfågel.

Som ni förstår har det varit en mycket händelserik tid sedan jag flyttade till Brevens bruk!

Den sista tiden har det inte varit så jättekul att vara ut några längre stunder eftersom det är så mycket snö, vi går ut tillsammans med storhusse och hämtar tidningen på morgonen sen springer vi runt lite men sen vill iaf jag in i värmen!

När matte och hussarna har gått hemifrån på morgonen ligger vi och slappar hela dagen fram tills eftermiddagen då lillhusse kommer hem, han släpper då ut oss så vi får springa av oss lite grann innan matte kommer hem och ger oss mat!

Jag tror inte att en katt kan ha det bättre än jag och mina syskon!





Många Mjau från Nisse i Brevens bruk! 7 januari 2011
Hej!

Tack för julkortet!

Vi vill bara tala om att Santo har det jättebra! Han verkade känna sig hemma i stort sett direkt. Han har en klätterställning som han älskar att sova på, klösa på och busa på! Vi har döpt om honom till Snatch, men funderade ett tag på "Nicke" eftersom han var så nyfiken, alternativt "Jolle" för att han är en sådan optimist!
Han går bra med vår andra katt, det är inte så mycket kelande, men en väldigt massa bus!

Gott Nytt 2011!

Mvh
Maria & Oliver, 2 januari 2011